Om gamla hundar och det där att lära dem sitta

Försöker tvinga mig själv att börja använda datorns kalender.
Boka in möten, skriva in "att göra"-saker med ettor och nollor istället för med bokstäver.
Min bruna, inbundna Journal 2007 ligger bredvid mig på bordet och blänger misstänksamt på mig. "Men jag då!?", anklagar den mig. "Har jag förverkat mitt existensberättigande nu?".

Det är svårt att lära en gammal, loppig byracka sitta. Jag tycker om att släpa omkring på min Journal 200X och dra upp den i tid och otid; ögna igenom mina nedklottrade mötesbokningar och små att-göra-anteckningar i respektive dags kolumn. Vissa noteringar är gjorda med svart bläckpenna, andra blå. En del saker är överstrukna, här och där står saker nedklottrat, som jag inte för mitt liv kan komma ihåg vad de handlar om, eller telefonnummer som jag inte har den blekaste vem de går till.
Nu ska jag försöka lära mig själv att enbart använda mitt bärbara lilla underverk; släpa med mig den i tid och otid och baxa upp den för att kolla om jag kan ha ett möte eller något annat livsviktigt inbokat just den dagen...
Det fattar ju vem som helst att, med min bana som Jerusalems och andra storstäders (och även mindre bygders och utrymmens) förstörare, så kommer ju den här stackarn att ha en livslängd på ungefär två månader.
Och jag kommer troligtvis att sitta här, med en Journal 2008, nästa år.