Du skall icke stjäla

Läser artiklarna om hur besökare och patienter blir bestulna på sjukhus och vårdinrättningar.
Återigen blir jag jävligt upprörd över hur lite respekt vi har för andra människors värde - deras saker och deras liv.

Även om det inte var i lika stor skala, så är det här något som drabbat även vår familj. Ungefär vid den här tiden förra året, när pappa dog och jag fortfarande var bortrest - klev två representanter från bolaget som utrustat honom med övervakningslarm, in i hans lägenhet. Syftet var att hämta övervakningslarmet (vilket min bror i ett svagt ögonblick, 35 mil därifrån lovat att de fick, i vanliga fall får de inte göra något sådant utan att en anhörig är med). Problemet var bara att de också fick med sig en hel skål, full med växelpengar, som pappa hade stående i bokhyllan.

När jag kom hem och blev varse det här, blev jag skitförbannad. Hur fan har man mage att stjäla, och dessutom från en nyss avliden människa!? Det handlade om allra högst 500 kronor, som de två delade på, samtidigt som de höll varandra bakom ryggen och intygade att de inte tagit något från lägenheten, förutom överfallslarm och därtill hörande utrustning.
Ganska snart visade det sig ju också, att ord stod mot ord och hur skulle jag kunna bevisa att ingen annan än jag och min bror varit inne i lägenheten? Femhundra kronor är inte värt att bråka om när man har annat som tynger och fundera över.

Just det att man utnyttjar människors svåra stunder, när man inte har totalkoll på sitt liv, sina saker och sin omgivning - det är det som är så ruttet.