Mrs Handy

Klockan ett igår eftermiddag, efter ett stärkande intag av kolhydratrik lunch, fick jag för mig att på egen hand försöka sätta ihop det nyligen inköpta och just levererade begagnade skrivbordet.
Planen var att sedan jobba en stund och hämta barn + kompis relativt tidigt från dagis.

Baggis, tänkte jag.
Jag ska ge dig lite att fundera över, tänkte skrivbordet.

Kvart i fyra, med svettig kropp och lätt hysterisk blick, befinner jag mig fortfarande brottande med det j***la skrivbordet. Inser att jag måste åka, för att hinna handla och hämta barnet och hennes kompis som skulle leka en liten stund på eftermiddagen. Förvarnar barnen om den kortkorta stubinen och om att de får klara sig själva. Och så sätter jag igång med brottandet igen. Strax efter sju kommer Liten Söt Sambo hem, och då brister det. Samtidigt som jag lyckas klappa till mig själv över läppen med ett grenuttag, börjar jag storgrina.

Det löste sig till slut. Skrivbordet är på plats, och min arbetshörna är helt plötsligt en arbethörna och det ser jättefint ut. Ljusare, öppnare och det finns framförallt plats. Att sedan Körsbärsblommans bästis troligen aldrig kommer att våga komma hit igen, att min dotter tyckte extremt illa om sin mamma den kvällen och att Sambon flera gånger skakade på sitt hårdrockshuvud - ja, det är en helt annan historia...