Om vänner och andra stackare

Någon stjäl mina pengar! Så fort jag går utanför dörren verkar dom sugas in i nåt stort, svart, kommershål i spenderar-rymden! Jag får sluta gå ut, så enkelt är det.

Har upptäckt att det finns gott om snälla, rara och hjälpsamma människor omkring mig. Vänner som hjälper till med än det ena, än det andra. Har jag fastnat i något i "proffessionen" (som Hasse Alfredsson uttryckt det), kommer en rask vän rusande - "lugn, lugn, jag fixar det, det går att ordna!" - och ställer allt tillrätta i ett nafs, när vi behöver åka och storhandla utan barn (det går otroligt fort utan någon som helt plötsligt måste gå på toa eller peta på precis varenda vara!), kan vi bara langa in Körsbärsblomman hos vänner; "visst, kom över med henne bara, inga problem!".
Själv känns det som om det var länge sedan jag gjorde något vänligt för en vän, men jag hoppas att det inte är så. Eller också har jag inte vänner kvar längre, för att jag är en ohjälpsam och tråkig typ. Vad vet jag?

Dagens visor är härmed utsedda: Av någon anledning är det "Oh boy, oh boy, oh boy" med Lasse (tack Mimmi!) Dahlquist och "Time" med Madonna som gäller just nu. När det gäller den äldre slagdängan kan jag tyvärr bara refrängen, men den har jag blivit ombedd att sjunga om och om och om och om igen, hela dagen. Stackars barn.