Livliga lördagens avslut
Uppe i varv. Lite svårt att landa.
Det har varit en lång dag, kryddad både med det ena och det andra.
Startade med shopping. Handlade smycken, bl a ett mycket vackert halsband med stel silverlänk som är löjligt läckert. Nu måste jag bara vara rädd om det. Stengolven vi, fläckvis, har här hemma, är inte snälla mot smycken i glas. Batbut, du gör fantastiskt vackra saker, bara så att du vet!
60-årsfirandet lämnar vi därhän. Det blev väl ungefär som väntat. När vi övriga (utom jag då, som körde bil) hade druckit vår första öl, hade födelsedagsbarnet hävt i sig fyra. Han är ändå en rätt skön snubbe som inte hymlar med att han dricker alldeles för mycket, men jag kan inte låta bli att tycka det är lite tragiskt. Fast egentligen ska jag nog inte uttala mig överhuvudtaget, för jag känner honom inte speciellt väl. Skit samma, vi lämnar det. Nu.
Artisten smyckar sig före sändning. Extremt snyggt halsband, eller hur?
Efter ölhinkandet var det rätt skönt att sätta sig i bilen och hämta upp en som inte var ett dugg full eller ens det minsta alkoholpåverkad. Iväg var det till TV-huset för att låta min söta artist medverka som hemlig gäst i den där sport-Peters talkshow i SvT. Det var rätt avslappnad stämning hela vägen; artisten är ju en lättsam typ som brukar bryta de flesta isar. Strax innan direktsändning fick hon en stor maska på strumpbyxan, och den stackars researchern fick rusa iväg och panikinförskaffa nagellack.
Den hemliga gästen är redo att lämna det hemliga rummet och träda in i det offentliga...
Kändes som om det gick bra; programmet hade stylats om en del från förra gången. Borta var de svajiga kameraåkningarna som gjorde en åksjuk och tempot kändes lugnare. Ända tills min artist klev in i bilden, förstås... Det var grymt kul att se hur de båda tjejerna mer eller mindre tog över. Själv fick jag mig en släng av sleven också, när min artist sa att jag drillat henne ordentligt: "min PR-kvinna har sagt åt mig: 'säger du inget om plattan vid varje intervjutillfälle, kommer jag och drar dig i håret'".
Va va va?! Skulle det vara jag, det?
Repris söndag i Ettan kl 13:55. Missa inte! Eller varför inte klicka här och titta - 18:20 in i programmet dyker den hemliga gästen (med sitt fantastiska halssmycke!) upp!
15 Comments:
Och så missade jag det förståss.
Jag undrar vad jag ska ha TV till... den står ju bara som ett svart monster i hörnet.
Vad roligt att våra döttrar är födda på samma dag!! Hur gjorde ni för att skydda er från förkylningar, RS-virus och sånt som går den här årstiden? Tog ni emot besök? Besök av andra barn? Kram! :-)
Visst är smyckena fantastiska! Jag köpte en brosch och ångrar att jag inte köpte ett halsband! (Men det finns ju fler tillfällen) Hade jag haft någon plats, så hade jag köpt ett (eller fler) av faten också... jaja, du förstår att jag instämmer med dig om Battis saker.
Tyvärr missade jag din artist och eftersom jag FORTFARANDE inte har fixat ljudet på datorn... *suck*
Men hon verkar vara en skön, trygg och fullständigt egen person. (och jag kan mycket väl tänka mig att du skulle dra mig i håret om du tycker att jag behöver det... ;))
Mamselamsen: Ja, ibland undrar jag egentligen vad man ska ha den till. Gör om den till öppen spis?
Jenny: Visst är det!? Jag svarar hos dig!
Humlan: Ja, dom är sååå fina! Det ska nog bli en bra designer av henne!
Och näe, jag drar inte folk i håret! :-)
Baby, you're my idol! Vill Du bli min PR kvinna också? Eller ska vi köra Eva-Efva upplägget men utan Du vet vad?
Batbut: Raring, jag ÄR ju redan din PR-kvinna! ;-) Och jag lovar, om mitt förhållande någonsin skulle krascha, kommer du att vara den första jag tänker på som ersättare... *asg* Och det blir definitivt utan "det där du vet vad".
Såg faktiskt programmet och jag måste säga att programmet i sig och Jihde som intervjuare var rätt dåligt. Att se hur Tuva och Caroline tog över showen var däremot mycket roligt. Jihde såg något överflödig ut. Det hade nog varit mer intressant att bara filma deras konversation utan hans fåniga frågor. Skiva med Joplintolkningar låter ytterst intressant. Jag älskar Janis.
S.: Jihde är väl inte skjutjärnsreporter, men det är ett rätt skönt program tycker jag. Och visst hade dom säkert kunna ta över - att bara lyssna på Caro är en upplevelse i sig. Jag gillar henne jättemycket! Joplinplattan är väl investerade pengar säger jag, men jag kan å andra sidan vara lätt färgad i frågan...
Ah, så kul! Jag såg programmet och lade märke till skämtet om PR-kvinnan.
Caroline verkar vara en dökul människa. Fler sådana åt folket!
Åsa: Hihi. Kul att du såg programmet. Ja, hon är störtskön, faktiskt. Hon har ett oförtjänt rykte att vara "galen" och att hon gör folk rädd - hoppas kunna ta död på det ryktet...
Rädda? Hon verkar ju genomsnäll, hjärtat lyser igenom. Galen och elak är en skrämmande kombination, men galen och snäll blir tokbra!
Åsa: Du har sett rätt, hon ÄR snäll, alldeles för snäll ibland. Det utnyttjas lätt, men jag tror och hoppas att hon har distans. Mycket kan man säga om henne, men elak... näe...
Hörreduru PR-kvinnan, varför hittar jag inte Carolines skiva på iTunes?
Åsa: Hörreduru gotlandsbruden :-) Den släpps inte förrän den 31 januari. Därför hittar du den inte på iTunes... Men den som väntar på nå't gott...
Nähä. Det var DET som var haken! :-)
Skicka en kommentar
<< Home