lördag, december 16, 2006

Konstiga karlar och konsert

Konsert igår. Pip i öronen idag. Man måste ha nåt fel i huvet om man glömmer öronpropparna. Om inte annat får man fel i öronen dagen efter. Öron som man redan hade fel i från början. Läge för amputation?

Konsertupplevelsen igår förstördes av en mystisk snubbe som smög runt i min närhet hela kvällen. Jag gick ensam, eftersom det var jobbrelaterat och min kollega som lovat följa med bangade. Satt och pratade med killarna i bandet en stund, men när dom började dra av sig tröjorna, ta fram kajalpennorna och mumma armhålorna kände jag att jag nog borde lägsna av mig. Och då helt plötsligt var han där. Den mystiske mannen. Flera gånger strök han omkring där jag stod, han gick med uppdragna axlar, och såg... mystisk ut. Han kom aldrig fram och försökte prata, han bara strök omkring och ställde sig tre steg bakom mig och stirrade alternativt sneglade. Jag såg att han strök runt i lokalen och gjorde samma sak med flera andra tjejer, så jag antar att han var ute efter ett ragg. Men herregud! Agera inte som en massmördare som söker sitt femte offer. Var rakryggad och kom fram och snacka istället! Ett sånt där beteende kan ju skrämma slag på vem som helst! Åtminstone på mig. Jag var till slut tvungen att gå fram till en vakt och påtala att 'den där killen därborta, han är jättekonstig, får jag stå här en stund och prata'? Jovisst fick jag, och vakten hade noterat honom och sa med ett snett leende att "han söker nog bara". Mmm, och om han inte slutar, så kommer jag att söka mig till närmsta utgång, tänkte jag.
Men stannade kvar. Och fick äntligen se [ett av de andra banden jag jobbar med] live. De spelade inför en krympande skara fredagsfirare på ett amerikanskt hamburgerhak med skitdåligt ljud, så förutsättningarna var ju inte de bästa. Men de rockade järnet och det vore roligt att se dem i händerna på en något mer engagerad och flerhövdad publik.

8 Comments:

At 5:20 em, Blogger Humlan said...

Ett litet öronproppsetui hängandes i nyckelknippan...? För du brukar väl inte glömma nycklarna?!

Sånadäringa mysko typer får igång alla varningssignaler hos mig också. Isch!

 
At 8:33 em, Blogger Batbut said...

huvva, sånadäringa knepiga typer ska man se upp med. Jag kanske kan göra ett par öronproppar i fusing? Vilken färg vill Du ha?

 
At 9:38 fm, Blogger The Female Dinousaur said...

Humlan: Alternativet kan också vara att alltid gå med öronpropparna i öronen. Skyddar ju även nu när kylan kommit...

Batbut: Åh, fy så kallt att gå omkring med glas i öronen!! Men tack för erbjudandet. ;-)

 
At 1:14 fm, Blogger Coola Morsan said...

Låter nästan som när jag var ute i torsdags, då jag hade en man som smög omkring och såg *menande* ut, men på ett obegripligt sätt. Förstod inte om han flirtade eller spionerade. Och musiken var pumpande hög. Överallt var han. En bit bakom, eller bredvid.

Jag kunde inte säga till vakten, för det var vakten som följde mina steg, småleende - eller vad det var.

 
At 8:51 fm, Blogger superkryp said...

Det kan verkligen vara kul att spela i ett rockband (som inte har slagit igenom... stort). :/

Men jag brukar trösta mig med att mina favvisar bob hund har spelat för fyra betalande + en hund.

Sen är det kul på riktigt oxå, fast man inte har slagit igenom (för annars skulle man ju inte hålla på...). :)

 
At 9:49 fm, Blogger The Female Dinousaur said...

Coola Morsan: Hmmm. Det där låter konstigt, tycker jag. ;-)

Superkryp: Jovisst. Alla är ju barn (eller hundar?) i början, och vissa blir ju aldrig stora, någonsin. Men ibland känns det lite som att kasta pärlor för svin...

 
At 11:04 em, Anonymous Anonym said...

jag minns ett gig i Tranås... 0 betalande... men det löste sig när personalen stängde stället och bestämde sig för att tömma baren... vi gjorde en sport av att stjäla telefoner... det här var ju förståss länge sen på det lössläppta 80-talet och inget som är representativt för hur saker och ting skulle gå till i nutid :)

 
At 2:40 em, Blogger The Female Dinousaur said...

Anonymous: Slängs det inte ut tv-apparater från hotellrummen, så stjäls det telefoner! Rock'n'roll!

 

Skicka en kommentar

<< Home