I väntan på något gott

Nu är det bara några ynka minuter kvar.
Vadå julafton?
Hallå - Prison Break!

På övervåningen ligger en stor hög med ovikt tvätt. Den ropar på mig. Det har den gjort i flera dagar nu. Ropar den på Liten Söt Sambo, får den ropa jäkligt högt. Han befinner sig på julbordsmiddag med jobbet. Jag bara säger det; stackars Ulriksdals Värdshus! Ett tiotal hårdrockare jämnar säkert stället med marken just nu.

Liten Söt Sambo erkände för mig att han blev väldigt rörd när Fyrtioåringen ställde sig upp under middagen och berättade om frieriet. "Jag fick gåshud över hela kroppen!". Så liten, så hård och ändå så skör... Honom tycker jag om.

Något jag inte tyckte om var filmen "Varannan vecka" (ja, det blev ett tvärt kast, jag vet) som jag såg igår. Den kändes liksom... kall på något vis. Jag gillade inte en enda av karaktärerna och Måns såg jäkligt vissen ut. Det roligaste med filmen var att flera scener spelades in på bakgården där jag jobbade förut. Ja, alltså, jag jobbade ju inte på bakgården, men... äh!

Nu hörde jag den den tvätten kalla på mig igen.
Bit ihop, Gammelmamman. Bit ihop.