Om ett åldrande hjärta

Den som inte orkar läsa om sjuka, dementa föräldrar bör hålla sig på behändigt avstånd från denna blogg den här veckan. Jag antar att jag kommer att älta, älta, älta en hel del innan jag lämnar landet. Men, det är min blogg och jag gör precis som jag vill!

På förmiddagen idag fick pappa en hjärtinfarkt.
Jag har pratat med förstående, kvinnlig överläkare på geriatriken som säger att dom har satt in adekvat behandling och kommer att ha honom under uppsyn. Han har varit "mycket orolig och plockig". Jag har inte orkat åka dit, bara ringt ett par gånger om dagen till personalen. Har också kommit till någon form av insikt som jag ursäktar mig med - eftersom han triggar igång ett beteende hos mig, triggar även jag igång ett beteende hos honom (det var faktiskt läkaren som tog upp det). Min bror gör honom lugn, rätt sansad och efter omständigheterna redig - jag gör honom agressiv, gnällig och lätt uppretad. Därför ser jag det som ytterligare en anledning till att hålla mig därifrån. Eftersom hans humör och temperament är en trolig anledning till infarkten.

Även om jag känner att tajmingen är helt urusel för den här semesterresan, så tänker jag åka. Min kära, söta, underbara mor tvivlar på att min bror kommer att kunna hantera situationen om "någonting händer" och jag har förklarat på sjukhuset att han inte riktigt förstår hur sjuk hans pappa är; hur illa det är ställt. Men jag tänker INTE ställa in resan. Händer något, får något lokalt skyddsnät kring honom rycka in.
Framtiden får utvisa vad som ska ske.

Djupandas.