tisdag, juni 27, 2006

Om döden

Dom där frågorna, som jag våndats lite över, börjar dyka upp. Dom där om Döden.
Lilla Sötsambon (som skulle kolla fotbollen men just nu ligger och sussar gott i soffan bakom mig) berättade för någon dag sedan om sin mormor, som ligger begravd på stora kyrkogården i närheten. Gammelmormor har sedan figurerat i något av våra samtal, och jag har sagt att hon är i himlen, men lilla Körsbäret är envis: "Hon ligger i underjorden!".
Hur hanterar man egentligen dom här frågorna utan att komplicera det alltför mycket? Hon är ju ändå bara tre och ett halvt, och har inte för ett ögonblick greppat vad det innebär att dö, men jag märker att hon börjar undra så smått. Hon kan t ex se en död fluga och reflektera: "den lever inte längre!" o s v.
Försökte mig på att svara på frågan "men varför ligger hon under jorden?", men hörde mig själv veckla in mig i alla möjliga konstiga förklaringar. Att förklara döden med "det är som att somna..." känns ju inte direkt aktuellt. Jag vill ju inte ha en unge som aldrig mer vågar gå och lägga sig... :-)

Någon med erfarenheter? Kom gärna med tips och råd.

3 Comments:

At 11:30 em, Anonymous Anonym said...

hrm har inga direka tips men ärlighet varar längst tror jag. När våra olika fyrbenta och tvåbenta föll av så förklararde mamma och pappa med att " Det är sånt som händer hela tiden,men det innebär inte att vi glömmer". De (vilka de nu än va) lever kvar i vårt minne.)

 
At 12:06 fm, Blogger Pia said...

Jag tror man ska vara rak och samtidigt bara svara på det som barnet undrar och inte trassla in sig i en massa förklaringar som egentligen hör mer samman med att man själv som vuxen kan tycka att döden är ett jobbigt/komplicerat ämne. Svaret på underjordsfrågan kanske är att det är för att gammelmormor är död och då blir man begravd (i marken). Då kanske det kommer en ny fråga, tex "varför gör man så?" och då kan man fortsätta och svara på det.

 
At 8:54 fm, Blogger Cornelia said...

Minns en gång på kyrkogården när dottern var ca 3 år. Hon stegade upp en gammal släktings grav och sa: "Den här gubben var inte så lång! Så då visste hon i alla fall att kroppen låg i jorden. Sen är ju det där med själen en annan sak, beroende på vad man tror på. Du kan alltid fråga din dotter vad hon tror. Man kan få väldigt intressanta och fantasifulla svar.

 

Skicka en kommentar

<< Home