Människor jag mött som berört mig, del 75

Han hette Christian. Vi hade en relation, som av flera anledningar aldrig blev ett förhållande, utan mer bara en helt vansinnig, känslostormande förbindelse. En sån där kille som man kan sortera in i facket "om inte OM hade varit".
Eftersom han inte kom från Stockholm, sågs vi inte många gånger, men varje gång vi möttes, fick hans blick mig att få hjärtklappning och jag fick ingen styr på orden. Under en vild och galen sommar, på Hultsfredsfestivalen, stal vi ett hett dygn tillsammans och jag gjorde saker som jag kanske inte borde gjort, men som jag bara inte kunde låta bli.
Ett par månader senare vågade jag mig äntligen ur förhållandet jag befunnit mig i de senaste åtta åren. Självklart fanns Christian i mina tankar, men pga ett uppsagt mobiltelefon-abbonnemang och lite oflyt, fick vi aldrig kontakt med varandra.

Varje gång jag lyssnar på Håkan Hellströms platta "Känn ingen sorg för mig Göteborg" får jag en bitterljuv känsla av förbjuden frukt och otyglade, heta känslor. Varje låt på skivan är som ett soundtrack till den perioden av mitt liv, varje låt har ett dolt budskap om hur jag mådde då och Kärleken till Christian.