Ur led är tiden - och Östen

Igår lyssnade jag på en ny skiva som vi ska distribuera. En skiva med en skånsk vissångerska, och på ett av spåren medverkar Östen Warnebring med sitt karaktäristiska klarinettspel. Då mindes jag hur jag som liten hörde hans musik hemma. "Östen med rösten", hur ofta tänker man på honom egentligen? Jag gör det åtminstone väldigt, väldigt sällan.

Senare på kvällen läste jag på text-TV att han gått ur tiden. Beklagligt.

En liten Östen-anekdot bjöd en av mina kolleger på imorse:
Östen var mitt uppe i en skivinspelning och avslutade dagens hårda jobb med middag på restaurant med sin producent. Det slumpade sig så att det just den här kvällen arrangerades en look-a-like-tävling på stället, och av en ännu större slump var en av dem man skulle likna just Östen Warnebring. Östen flinade mot sin producent och sa "fan, jag ställer upp i den här tävlingen! Jag kammar luggen åt andra hållet, och får jag låna dina glasögon?!". Östen smög in på herrarnas och kammade till sig och satte på sig de lånade glasögonen, äntrade scenen och mimade till någon klämmig Warnebring-melodi.

Han kom trea i tävlingen...