Bloggfri zon

Det är helt utan dåligt samvete som jag gjort helgen till bloggfri zon.
Åtminstone den här helgen. Den ägnades istället åt samvaro med familjen. Mysigt.
Lille Söte Sambo skippade till och med både ishockey och viktigt releaseparty på lördagen och för det får han både en stjärna i himlen och ett kors i taket. Kanske, kanske att något av det jag tjatat, tjatat och tjatat om, har gått in? Att hans trötthet beror på att han aldrig någonsin låter kroppen vila. Han är ständigt aktiv med jobb, idrott och kvällsaktiviteter. Det är jag som är tretton år äldre, men många gånger kan man tro att det är han som börjar närma sig femtio.

Idag skulle jag följa med min far till banken. En liten transaktion skulle genomföras, som skulle göra min bror glad och något mindre ekonomiskt lidande. Ingen gigantisk summa pengar, men tillräckligt för att han ska klara livhanken och ge honom lite andrum och (oväntad) glädje i tillvaron igen.
Klockan sex imorse ringde telefonen och jag visste direkt vad det var frågan om. Pappa har fått kalla fötter och tar den enkla vägen ut. "Jag är sjuk, du får inte komma idag". Exakt så som han hanterat jobbiga situationer de senaste två-tre åren. T ex har han ställt in två eller tre utlandsresor samma dag som han skulle åka, eftersom han plötsligt, ojdå!, blivit hemskt sjuk...

En ny vecka har börjat.

Uppdaterad, 10:00:
Samtal med Hemtjänst-tjejen. Pappa verkar efter lite övertalning redo för ett bankbesök ändå...