Snabb som ögat

Virr. Snurr. Shwosch!
Så var den dagen slut.

Bloggtorkan är total. Vad mer finns att blogga om, än det som snurrar i mitt huvud varje vaken timma, d v s jobb, jobb och åter jobb. Det finns inte tid över för något annat, knappt ett vettigt privatliv. Jag har tur som lever tillsammans med en oerhört tålmodig och förstående Liten Söt Sambo.

Jag ska ransonera. Jag ska skära ner. Jag ska debitera mina kommande kunder ett enormt konsultarvode per månad, så att jag bara jobbar med två eller möjligen tre projekt per gång. Så jag slipper situaitonen som är nu. Jag klagar inte, definitivt inte. Medan allt det här pågår och snurrar runt omkring så får jag mig ett och annat gapflapp emellanåt och har djävligt roligt. Och det är ju tur. För annars hade jag med stor sannolikhet suttit här, med tapetmönster i ansiktet, från den där berömda väggen.

Imorgon äter jag frukost med en gammal kompis som jag inte sett på länge. Hon är inblandad i den där gräsliga showen jag bevistade nyligen. Hon frågade mig vad jag tyckte, och jag svarade sanningsenligt. "Det var något av det värsta jag varit med om!".
Jag undrar om jag får stryk till frukost?