Sexårsverksamhet

Kärlekspotatis.

Jag tror att Lilla Körsbärsblomman upplever kärleken.
Sedan ett par veckor tillbaka pratar hon ofta om en kille i klassen. En som kom ny till klassen en vecka efter skolstart. En Luk4s. Dom leker ofta och väldigt bra tillsammans i skolan, funkar bra och garvar mycket ihop. Det kan vara ömsesidigt; hans mamma har berättat att han pratar om henne. Oavbrutet.

Idag följde han med henne hem för ett par timmars lek efter skolan. Hämtade dem extra tidigt, redan vid halv 4, för att de skulle hinna umgås ordentligt. När jag klev innanför dörrarna på fritids, visste hela klassen vad som var på gång. Dom skrek. "Nu ska M och L gå hem!". Inte med någon form av fördömande i rösten, bara ett klart konstaterande. Nu var det dags.

Och dom har lekt. Dom har busat och dom har skrattat. Jag tror aldrig att jag har hört henne fnissa så mycket någon gång.

Om det inte är kärlek är det ändå mysigt att hon hittat en schysst kompis.