torsdag, oktober 16, 2008

Sexårsverksamhet

Kärlekspotatis.


Jag tror att Lilla Körsbärsblomman upplever kärleken.
Sedan ett par veckor tillbaka pratar hon ofta om en kille i klassen. En som kom ny till klassen en vecka efter skolstart. En Luk4s. Dom leker ofta och väldigt bra tillsammans i skolan, funkar bra och garvar mycket ihop. Det kan vara ömsesidigt; hans mamma har berättat att han pratar om henne. Oavbrutet.

Idag följde han med henne hem för ett par timmars lek efter skolan. Hämtade dem extra tidigt, redan vid halv 4, för att de skulle hinna umgås ordentligt. När jag klev innanför dörrarna på fritids, visste hela klassen vad som var på gång. Dom skrek. "Nu ska M och L gå hem!". Inte med någon form av fördömande i rösten, bara ett klart konstaterande. Nu var det dags.

Och dom har lekt. Dom har busat och dom har skrattat. Jag tror aldrig att jag har hört henne fnissa så mycket någon gång.

Om det inte är kärlek är det ändå mysigt att hon hittat en schysst kompis.

Etiketter:

4 Comments:

At 12:47 fm, Blogger Cicki said...

Kärleken är underbara vare sig man är sex eller femtiosex år....:-) Och härliga barnskratt kan man aldrig få för mycket av. Det riktigt pillrar i brösten på en själv och man vill skratta med.

 
At 3:58 em, Blogger "Kimmi" said...

Hihi..senast igår stod Loppan vid järngrinden och pussade på sin "make" som stod på den andra sidan. Och det var inte EN puss heller!
Hon är 4 och han blir 4 i december.
Man blir alldeles varm i hjärteroten.

 
At 7:22 em, Blogger Gammelmamman said...

Cicki: Så sant. Jag log med hela ansiktet så fort jag hörde dem.

Kimmi: Mmmm. Frågan är hur kul man tycker det när dom är fjorton. Så det är bäst att passa på att njuta av att det är så oskyldigt och "rent" nu.

 
At 1:56 em, Anonymous Josephine said...

Kärlek/Vänskap mellan barn är riktigt fint, man blir lite rörd...

Min femåriga kusin sa häromdagen (apropå min fullvuxna manliga vän Robert): "Gud, Robert är så jobbig. Han vill alltid prata med mig när han är här. Han är verkligen KÄR i mig..."

Du har rätt med vad du skrev hos mig, självklart ska jag lägga tjock-tankarna åt sidan nu. :)
Jag bryr mig inte så jättemkt, ser fram emot att magen skall växa och frodas, men det är en annorlunda känsla att växa på alla bredder! :D Men som sagt, det är i ett underbart syfte...

 

Skicka en kommentar

<< Home