måndag, mars 10, 2008

Utmaning från Fika Lite

Herregud, tänkte jag när den här utmaningen dök upp från en av mina favvobloggar, "Fika Lite". Jag, som knappt minns vad jag gjorde förra veckan, skulle plötsligen förkunna vad jag gjorde för 20, 15, 10 resp 5 år sedan. Det var bara att försöka ruska lite liv i de fåtal hjärnceller som fortfarande uppvisar aktivitet och sätta igång:

20 år sedan
Jag är precis nyanställd på drömjobbet; på marknadsavdelningen på ett av Sveriges största skivbolag. Med stora ögon och gapande mun insuper jag skivbranschen när den står i full blom och det fortfarande går att sälja skivor. På nära håll får jag betrakta artisterna, deras uppgång och, i vissa fall, fall. Europe, Alice Cooper, Mariah Carey, Jennifer Lopez och, till min fasa, min gamla stalker-idol Magnus Uggla, möter man titt som tätt i korridorerna.

15 år sedan
Jag jobbar kvar på skivbolaget. Något mer luttrad, cynisk och inte lika lättimponerad. Åker på skärgårdstripp med The E-Street Band, hälsar på Bruce Springsteen och Michael Jackson och bevittnar Oasis och Pearl Jams genombrott. Min dåvarande pojkvän super sig intill medvetslöshetens gräns, på Jack Daniels, med nämnda Oasis manager och somnar under vipläktaren på deras konsert på Hultsfredsfestivalen.

10 år sedan
Jag är kvar i det alltmer destruktiva förhållandet med Jack Daniels-pojkvännen och börjar inse att han troligen inte är mannen i mitt liv, såsom jag försökt intala mig. Jobbar en kortkort sejour i MTG-koncernen och inser att det är det vidrigaste jobb jag någonsin haft. Ett par månader senare är jag tillbaka i skivbranschen.

5 år sedan
Jag har börjat rota mig med mannen, nej, jag menar pojken, som kom att kallas Liten Söt Sambo. Jag har just blivit mamma till underverket som i denna blogg går under benämningen Lilla Körsbärsblomman, men i verkligheten heter något helt annat. Hon föds med akut kejsarsnitt på Södersjukhuset, efter nära två dygns förlossningsarbete. Så här i efterhand känns det nästan overkligt, och jag gissar att jag kanske genomgick en lindrig förlossningspsykos, innesluten i någon slags halvkomatös amnings- och öppnaförskole-bubbla. För fem år sedan satt jag säkert och ammade denna underbara lilla blomma, som omstörtat hela min värld och som genom sin födelse finslipat mig till den jag är idag.

Jag kastar bollen vidare. Till Batbut, Mamselamsen och Humlan. Varsågod att våndas lite... :-)

Etiketter:

1 Comments:

At 9:13 em, Blogger e said...

Du var riktigt duktig på att komma ihåg måste jag säga. Vilken dramatik! Jag sniffar bok.

 

Skicka en kommentar

<< Home