Färskvara

Äter nykokt färsk majskolv till lunch. Med mycket smör.
Minns när jag var liten. Pappa var anställd på en handelsträdgård i Sörmland och här fanns tunnland på tunnland med färska grönsaker och frukt. Jag minns hur jag smög runt i hallonlanden; hallonbuskarna var nästan dubbelt så höga som jag och bjöd underbar lycka för gom och smaklökar. Jordgubbslanden fick ofta påhälsning och att palla glasäpplen och gråpäron ledde till både ett välsmakande mellanmål och spänning.
Och så var det majsen. Majslandet var inte särskilt stort och att palla där sågs inte med blida ögon. Trots det smög vi dit med jämna mellanrum och bröt av en kolv eller två. Snabbt smet vi undan och tuggade i oss av den råa majsen. En måltid som snarare gav magknip än mättnadskänsla.

Minns hur vi pratade med prästen i samband med pappas begravning förra året. En mycket klarsynt och vänlig man, som tog sig tid att lyssna och analysera. Som förstod och insåg att familjebanden inte varit helt fria från knutar, men som ändå såg glädjen i våra ögon när vi pratade om våra frukt- och grönsaksstunder.