Hjärnbrist

Snälla, skjut mig. Ibland vill jag bara byta ut mig själv, mot en ny, bättre tänkande varelse, som inte lägger, alternativt slarvar, bort saker precis hela, hela tiden.

Igår köpte jag tjugo stycken elvakronors-frimärken. Jättefina var dom. Med Drottning Silvia på. Jag la dom i min plånbok, en liten oval rulle blev det, som gjorde att plånboken buktade lite. Flyttade dom efter ett tag till ett annat fack i portmonnän (det är när jag skriver 'portmonnä' som jag verkligen vet att jag är en Gammelmamma!), men tänkte samtidigt "njae, inte så bra att dom ligger där. Grejer har ramlat ur det där facket förut, jag ska nog lägga dom någon annanstans".

Idag, när jag nöjt skulle frankera mina 19 försändelser á 11:-- styck, var frimärkena - helt självklart - borta.

Och såna där saker händer hela tiden. På middagen hemma hos min söta schlagerstjärna, glömde jag min nya, vackra julklappssjal. Flera gånger i veckan frågar Liten Söt Sambo med trött röst "var är den prylen, som låg här häromdagen?", "har du sett...?". Köper jag nya fingervantar, har jag garanterat lagt bort dom på eftermiddagen. Och så vidare i all tröttsam oändlighet.

Det här är ett ganska stort problem, både för mig och för dem jag har omkring mig. Hur svårt kan det vara att hålla reda på sina prylar, egentligen? Men för mig är det knepigt, uppenbarligen. Jag verkar aldrig lära mig. Någon slags anomali?

Jag fattar och jag vet ju exakt vad som krävs för att det här ska få ett slut. Det finns t o m ett talesätt som sammanfattar problematiken. Var sak har sin plats. Sin egen. Där den alltid ska ligga. Så att man alltid hittar den.

Men det kommer så mycket nya prylar hela tiden. Och ont om plats är det gott om.