Inte bra

Urk. Hela natten har den värkt och levt rövare, min stackars mage. Och framemot småtimmarna var det bara att staka ut snitslad bana mellan sängen och toan. Tack och lov inget "uppvägen", även om det var såå nära imorse. Kroppen öppnade upp varenda por och kallsvetten låg som dagg över hela mig och det drog i käkarna, vattnades i munnen och nästan svartnade för ögonen. Men inget kräk. Jag knep envist ihop munnen och det värsta gav sig.
Har klämt i mig nästan en hel liter blåbärssoppa i någon slags naiv tro att det ska gå över. Nu sitter jag här på jobbet (var tvungen att åka in en liten stund) med en otålig liten snärta bredvid mig som tjatar, tjatar och tjatar om Junibacken, som jag lovade henne igår morse. Frågan är om jag pallar. Jag har redan hintat om att dom kanske har stängt (snygg nödlösning, skyll på nån annan bara!) men att ligga hemma, och göra absolut ingenting, med en lika otålig och dessutom grinig liten snärta, känns inte heller speciellt lockande.