I väntan på en tunnelbana, del 2

Dom äckliga gubbarna samlas i parti och minut på tunnelbanan i Stockholm, vad det verkar. På vägen hem idag kom ett aggressivt fyllo in i vagnen. Det var trångt, han ville fram och började färden med att agera bowlingklot med sina medresenärer. Därefter började han höja rösten, högre och högre, peka finger och kalla folk - med fördel kvinnor och tjejer - "slinkor", "horor" och "lata svartskallar". Glåporden formligen haglade. Noterade en tatuerad yngling som satt ganska nära honom - rakat huvud och tatueringar - som började blänga mot fyllskallen, något som denne märkte efter ett tag. Jag tror att blicken från denne unge man tog ner honom på jorden, han verkade faktiskt bli lite rädd och dämpade sig en stund. När han närmade sig sin hållplats, satte han igång igen, liksom för att sätta punkt.

När jag och den unge herrn gick av vid samma hållplats, la jag en hand på hans axel, log och sa: "jag tror att din blick fick tyst på honom en stund". Vi bytte ett par meningar om att "faktiskt, fyllo eller inte - man får inte vara hur jävla otrevlig som helst" och sen skildes våra vägar.

Såna där gubbar gör mig skakig i benen.
Såna där gubbar vill jag inte ha att göra med efter en stressig dag på jobbet.