Jag - en gammelmamma

Om att avliva en blogg

2008-11-07T09:47:00.003+01:00

Det har legat i luften ett tag. Eller oluften, kanske. För den har gått ur mig.
Bloggen blev blek. Och nu verkar det som om den håller på att dö.
Den sprattlar lite emellanåt, men den återhämtar sig liksom inte.

Well. Blogger har haft sin tid. Tre och ett halvt års babbel på en dataskärm.
Kanske den bara behöver vila lite. Och kanske återuppstå i annan kostym, någon annanstans. Någon annan tid. Om den gör så, och du vill veta: maila mig på gammelmamma@bredband.net.

Blekfis

2008-11-06T22:36:00.002+01:00

Haha. Så blek jag blev.
Det är säkert ytterligare ett tecken på mitt sinnestillstånd.

Vilsen

2008-11-06T21:42:00.001+01:00

Vilse i pannkakan. Eller i ljungen. Det blev en sån där bild som man blev lite snurrig av. Precis så som jag känner mig just nu.

Onda ögat, och det goda...

2008-11-04T23:21:00.004+01:00

Jag visste väl att man inte ska tro alla negativa skriverier! Eller, nej, det visste jag ju inte men jag borde ha vetat. Faktiskt, jag tyckte betydligt bättre om Quantum Of Solace än vad jag hade förväntat mig. Det är inte den bästa film jag har sett men skurken var ordentligt skurkaktig, med läskiga ögon. Och Daniel Craig - vilken karisma! Han har inte bara en sänggavel i ögat, den killen...

Obama for president

2008-11-04T10:02:00.002+01:00

Obama eller McCain. Imorgon vet vi. Själv vet jag inte speciellt mycket om någon av kandidaterna, men har ändå någonstans tagit ställning utifrån det lilla jag tagit till mig och hört. Hade jag varit amerikan hade jag röstat på Obama. Fråga mig inte varför, egentligen. Det bara känns så i hjärtat. Dessutom tycker jag det är på tiden att det sätts lite färg på presidentposten.
Här - en snabbguide - Obama vs McCain.

Film är bäst på bio

2008-11-04T09:55:00.003+01:00

Fortfarande lite borta i huvet. Men jag börjar misstänka att det är ett permanent tillstånd.

Idag ska jag och Liten Söt Sambo gå på specialvisning av nya Bond. Det ÄR gott när det är gratis. Jag har redan ställt in mig på att jag inte kommer att tycka om den. Sån är jag.

Svin och andra grisar

2008-11-02T17:46:00.002+01:00

Just läst, eller mer korrekt skummat, igenom en artikel om P4in. Han må vara oerhört lik Johnny Depp, P3t3r Tägtgr3n. Men inte ens det faktumet skulle kunna få mig att jobba med denne man, så mycket är säkert. Reportaget var från en miniturné österut, och det var fylla och spyor i varannan mening. En av de nya bandmedlemmarna är en fd kollega och väns ex, och att han var ett svin hade jag ingen aning om. Frågan är hur mycket som är spel för galleriet. Jag måste fråga Liten Söt Sambo.

Mossa i mössan

2008-11-02T15:41:00.003+01:00

Allvarligt talat.
Hur sänkt kan man vara efter en födelsedagsmiddag? Jag blir tokig när en hel dag går åt att vara luddig i luvan. Så har det tyvärr varit idag, efter en fantastiskt trevlig middag för 16.
Om ni någon gång tänker er en middag på stan, bara måste jag få rekommendera Restaurant Zink på Biblioteksgatan. Vilken fantastisk mat! Och vilket utomordentligt trevligt sällskap! Vi var ett gäng promotorer, skådespelaragenter, vintagebutiksägare, popstjärnor, tv-människor, barnspelkreatörer, civilekonomer och lite annat löst folk, som mer eller mindre både öppnade och stängde stället. Som om det inte vore nog, var det tvunget att åka hem till födelsedagsbarnet och lyssna på synthmusik till halv fyra på morgonen.
Ibland är man inte så klok som man tror.

Pojkarna på TV

2008-10-29T18:04:00.005+01:00

Jag gillade verkligen det första avsnittet av "Dom kallar oss artister" som sändes i SVT igår.
Jag satt faktiskt med ett fånigt leende på läpparna hela programmet igenom. Det har kanske mer att göra med att jag fortfarande är så intim med Håk4n He11strom. När det gäller hans musik, menar jag. Han är så härligt okomplicerad och naiv, så enkel i sin djupsinnighet. Glad men ändå lite ledsen, på något vis. Och låtarna på "Känn ingen sorg..."-plattan är fortfarande inpräntade i mitt minne, som musikalisk illustration till uppbrott och olycklig och olyckad kärlek. Programmet var inte heller riktigt sådär ängsligt kreddigt som vissa produktioner tenderar att vara.
Frågan är om jag tittar riktigt lika ivrigt nästa gång. Gess1e och jag är inte riktigt lika tajta. Rotar man i mitt digra musikbibliotek, hittar man inte en enda platta där han medverkar. Men det är i och för sig kul att träffa gamla bekantingar som Brainp00l, så kanske sitter jag där ändå, nästa tisdag kl 21:00.

Gammelmamman tycker till

2008-10-29T15:10:00.005+01:00

Det är för djävligt att en populär presidentkandidat utgör ett så pass stort hot för vissa människor, att han riskerar att mördas. Att man pratar om honom att följa i JFK's och MLK's tragiska fotspår. Jag förstår inte.

Hur kan man kunna jobba som försvarsadvokat och sova gott om nätterna? Jag förstår inte.

Tycker inte om hur det resoneras i samband med det senaste offret för ungdomsvåldet; killen som knivskars till döds och dumpades utanför ett sjukhus för att sedan dö av skadorna. "När en kille på Kungsholmen dör, får dom uppmärksamhet till och med av statsministern...".
Har killen blivit dödad för att att mördarna vill ha uppmärksamhet, för att bli omskrivna i tidningen och få helsidor? Självklart fattar jag ju vad dom menar, men det låter så... korkat. Nu kommer en antivåldsmanifestation att hållas och det första den intervjuade kvinnan som (jag tror) är en av medarrangörerna, nämner, vid frågan om vilka som skall medverka, är "artister som ska uppträda". Som om det viktigaste är underhållningen. Sådana galor och manifestationer kan man arrangera för undvika att sånt här händer, för att engagera och förebygga.

Min artist är i Varberg och skriver låtar och, har jag blivit förtäljd, försöker ha ihjäl småbarn. Ett litet snedsteg, och så föll han rakt ner i en barnvagn. Han var förkrossad, och hoppades att barnet inte var detsamma. Krossad, alltså.

Höll på att glömma: förra veckans rysligaste rys var i måndags, på galapremiären av den där stora, svenska filmen. Scenen där den unga flickan slickar blod från golvet och tittar upp i kameran och plötsligt har ett annat ansikte (som någon sa till mig var Suz4nne Reut3rs): då reste sig min kropps samtliga hårstrån unisont, från de längst ut på tårna och ända upp på hjässan. Såna rysningar får man tack och lov inte varje dag. Äckligt, samtidigt som det var en mycket fascinerande känsla.

Under tiden leker Lilla Körsbärsblomman hemma hos sin pojkvän. Jag hoppas dom fnittrar lika hysteriskt som förra gången... (Och precis i samma ögonblick som jag skrev det, kom ett SMS: "dom leker och fnittrar...".)

Nytt på video

2008-10-29T15:06:00.003+01:00

Den är fin, den här.

Mys i en rispuff

2008-10-27T19:24:00.003+01:00

Börjar skymta ljuset i änden på tunneln. Äntligen, vill jag nästan utbrista.
Ett par av mina projekt börjar lida mot sitt slut och det känns skönt. Det har varit en slitig men oerhört stimulerande höst. Nu stundar tid för eftertanke och begrundan. Framtida projektplanering och ekonomisk kalkylering. Men det får vänta lite.
Manana.
Just nu njuter jag av att se mina två älsklingar ligga tätt ihop i rispuffen och titta på tredje delen av Sagan om ringen ("mamma, jag tycker han Gollum är söt...") samtidgt som jag försöker värja mig från att få näsan tillknycklad av en kelsjuk, dreglande katt.

Man kanske skulle tränga sig ner där i puffen?

Utställd

2008-10-26T19:23:00.004+01:00

För andra gången var Blomman och jag på utställningen Lura Ögat på Nationalmuseum. Den här gången hade vi Liten Söt med oss också. Som ett resultat av gårdagens klubbhoppande från lunch och framåt, var jag aningen mindre tålmodig mot folkmassan och värmen. Men det är en supercool och fascinerade utställning. Och Blomman älskar den.

Taggigt

2008-10-26T19:07:00.002+01:00

Det är inte alltid helsidor i kvällspressen är något att jubla över. Särskilt inte i den vidrigare av dom. I helgen kom "min" andra helsida den här veckan och det var inte roligt att läsa. En trist och orättvis sågning som var rent av elak och riktigt dum.
Den bekräftar bara återigen min åsikt att aldrig någonsin låta den tidningen få prata med nån av dom jag jobbar med.

Så, nu har jag ödslat tillräckligt med energi.

Lunchkonsert

2008-10-26T18:59:00.003+01:00

Ja, jösses. Ett värdigt avsked bjöd dom på, killarna. Två spelningar på lördan och två ikväll. Och så gravöl efter spelningen ikväll.

Första spelningen sågs av enbart vänner och bekanta till bandet och det var så otroligt roligt och intressant att se att det faktiskt gick att skapa rock'n'roll-cirkus och klubbkonsertkänsla redan klockan 12:30 på dagen. Eftersom baren, självklart, var öppen såg många en ursäkt att få starta lördagsfestandet extra tidigt. Knappt hade man ätit frukost och borstat tänderna, förrän man stod där med en öl i handen.

Varje gång jag ser det här bandet live, tänker jag att jag inte riktigt fattar, att det inte riktigt är min grej. Dom är fantastiskt duktiga, men det är så jäkla grabbigt. Precis så kände jag den här gången också. Men jag skulle gärna se den DVD som spelades in under USA-turnén 2002. Såg spridda skurar ur den lite senare under kvällen, och den verkar otroligt kul.

Musikhelg

2008-10-24T20:17:00.002+02:00

Oj, vilken vecka. Jag är helt slut, både psykiskt och fysiskt.
När min telefon ringer, sjunger min artist "I love you baby..." från sin nya platta. Jag tycker det är jätteroligt. Min kompis tycker att jag är hjärntvättad.

Nu är det fredag. Imorgon ska jag och sambon hänga med H3ll4c0pt3rs från tidig morgon till sen kväll. Är det sista gången, så är det...

På söndag kommer jag att vila från allt vad musikbransch och artister heter. Även om jag älskar mitt jobb och min bransch, så är det skönt att vila öronen lite, lite...

Tidigt en onsdagsmorgon

2008-10-22T18:14:00.003+02:00

Det är fantastiskt att få vara med och breaka en artist. Vara med från ax till limpa och se när det händer. Jag tror att vi gjorde det idag. Åtminstone har det varit en dag med lycka från (tiiidig) morgon till kväll.

Klockan var 02:30 när jag steg ur sängen. Nattsömnen hade inte varit god, trots att jag försökte somna redan kl 21. Det ville sig inte riktigt, och när sedan kvällstidningen ringde för lite kompletterande uppgifter, var det lögn i helvete att somna om. Halv fyra hämtade jag en av huvudpersonerna som fortfarande såg ut att ha kudden kvar i ansiktet. Han gav definitivt ordet "mosig" ett puffigt och sömndrucket ansikte. Övriga medverkande droppade sedan in, en efter en, inte helt talbara så tidigt på morgonen.

Det riggades, soundcheckades, ljud- och bildrepades. Sångerskan körde den lösa och lediga stilen och var nöjd med det, tills hon fick höra att dom i sändning ibland brukar använda rörliga bilder från rep'et.
Jag undrar om inte herrn också var lite pirrig och nervös. Hans trut gick värre än vanligt. Eller också var det kanske bara ett sätt att värma upp rösten....

"Men... Är det det här programmet jag ska vara med i? Då har jag ångrat mig!". Artisten undrade under den lååånga väntetiden om det gick bra att byta med triss-skraperskan. Det verkade roligare. "Här har du texten till låten!". Vi var många i frukostrummet som drog på smilbanden av hans svada. Han var onekligen i sitt esse.

M!a på kör satt hela tiden och rös. Hon påstod att det var för den tidiga timmen, men man måste väl ändå ha något symptom på att det är direktsändning...?

Mister Sax vilar sig lite innan första låten.

Begrundar allvaret i situationen gör även gitarrist och basist. Sångfågeln i bakgrunden var mer intresserad av att lösa korsord och äta frukost.

Gitarrist fyller i lapp om taxi-ersättning. Stackarn kom åkande med tåg från Hud!k och landade på centralen kl 03:45.

När tidningarna dök upp jublade åtminstone jag. En helsida var lite mer än jag kunnat föreställa mig. Mister Sax läser och begrundar.

Duettpartners in crime. Och så lite armhävningar före direktsändningen.

Och varför inte lite mer kaffe?

Efter den fantastiska releasefesten i måndags och det bubbel i branschen som kom efter den kändes det fint att få göra TV också.
Jätteroligt att programledarna var så entusiastiska och ärligt imponerade av den musikaliska insatsen. Roligt att de berättade om att de fått mail om "den coole och snygge killen som var en korsning mellan M!ck J4gger och ....", vem det nu var - jag minns inte. Ännu roligare att en bekant till skivbolagsbossen suttit på tunnelbanan och hört två tjejer sitta och prata om tv-framträdandet och tyckt att de var coola. För att fullända morgonen, spelades senaste singeln på radio när sällskapet tog taxi från tv-studion.
Och javisst, ja - Mister Eventarrangör i Sverige ringde mig efter en halvtimme och ville ha artistens adress... Det är sån't jag menar med "genombrott"...

Ibland är mitt jobb oerhört stimulerande och roligt. Även om man måste gå upp alldeles för tidigt.

Jobb

2008-10-19T17:04:00.004+02:00

Övervakat intervju med skivaktuell artist. En av kvällstidningarna har talat en timme med honom. Och samtidigt inträffade det här projektets mest klockrena timing. Den andra kvällstidningens mest respekterade genre-reporter/krönikör nämnde artisten i dagens tidning. Något som artisten inte hade en aning om - det var konkurrerande tidning som uppmärksammade honom på det (och artisten själv är så lyriskt lycklig att han håller på att gå i bitar).
Just dom få raderna kan ha en avgörande betydelse på hur stor man väljer att göra dagens intervju i morgondagens tidning.

Och det där pirret i magen, ja - det finns kvar.

Kulmen

2008-10-18T19:22:00.005+02:00

Laddar ordentligt inför kommande festivitet på måndag. Galapremiär av svensk film med efterföljande releasepartaj.
Det känns som om det kan bli en riktigt, riktigt bra kväll. Det bubblar lite "där ute" om festen. Om så bara hälften av alla de drygt 900 anmälda till filmen går vidare till efterfesten, kommer det att bli grymt. Det är tunga, tunga namn som anmält sitt intresse. Sådana som inte ofta bevistar dylika tillställningar. Såna som Per G, Tommy K och Börje S. Vet att andra profiler till och med står på väntelista, och ännu inte fått besked om de får plats. Nu tror jag i och för sig att många viker sig direkt efter bion, det är trots allt måndag och filmen är inte direkt upplyftande. Men gästlistan till efterfesten är också lång, och även på den återfinns flera bra namn.

Jag kommer att kräva champagne. Skivbolagsbossen har lovat att han ska bli full, i alla fall lite. Artisten är helnykterist, men jag vet att han kommer att få en skitkul kväll och bli som berusad ändå. Så mycket som kretsat kring honom de senaste månaderna, och som nu får kulminera i en helkväll. Tre spanska journalister från viktiga tidningar kommer för att bevaka det hela. Artisten har sin största fan-base där, och gett konserter på utsålda storarenor. Vi får hoppas att det ger lite eko i här hemma också.

Det är inte utan att man är lite, lite pirrig i magen för hur det ska bli.

Krogshow

2008-10-18T19:17:00.003+02:00

Såg premiären av en krogshow i fredags, med en av "de mina" i huvudrollen.
Den var intim, småputtrig, lätt utlämnande, charmig och riktigt rolig.
Jag grät. Ett par gånger faktiskt. Jag skrattade. Och sen blev jag lite full.

Om att fatta rätt beslut

2008-10-18T19:10:00.002+02:00

Torsdagkvällen blev turbulent.

Det ringde en man med ett erbjudande.
Först sa hon nej. Vårt läger jublade. Sen ångrade hon sig och sa att hon skulle göra det, att hon mer eller mindre kände sig tvungen. Och det blev en trist, tryckt och oerhört tråkig stämning i vårt läger. Ett par timmar senare kom ett SMS med beskedet att hon ångrat sig igen. Hon kommer att säga nej. Det är det sista jag hört, och står hon fast vid det kommer jag att ha den största respekt för denna tjej, att hon vågade följa sitt hjärta. Jag tror att hon har precis allt att vinna på det beslutet.

Bloggbryderi

2008-10-18T18:49:00.002+02:00

Tappat blogginspirationen totalt.

Känner mig hämmad och låst när jag skriver, jag vill skriva om så mycket men får det inte ur mig. Tycker det blir lite för mycket tjat om jobbet ibland men det upptar så mycket av min tid och mina tankar just nu. Vardagslivet däremot, flyter på lugnt och friktionsfritt. Följden blir att det blir glesare mellan inläggen. Ibland finns tankarna på att lägga ner bloggandet helt, ibland vill jag starta om på ny kula, börja blogga under annat namn, någon annanstans.

Den som lever får se.

Sexårsverksamhet

2008-10-16T20:13:00.004+02:00

Kärlekspotatis.

Jag tror att Lilla Körsbärsblomman upplever kärleken.
Sedan ett par veckor tillbaka pratar hon ofta om en kille i klassen. En som kom ny till klassen en vecka efter skolstart. En Luk4s. Dom leker ofta och väldigt bra tillsammans i skolan, funkar bra och garvar mycket ihop. Det kan vara ömsesidigt; hans mamma har berättat att han pratar om henne. Oavbrutet.

Idag följde han med henne hem för ett par timmars lek efter skolan. Hämtade dem extra tidigt, redan vid halv 4, för att de skulle hinna umgås ordentligt. När jag klev innanför dörrarna på fritids, visste hela klassen vad som var på gång. Dom skrek. "Nu ska M och L gå hem!". Inte med någon form av fördömande i rösten, bara ett klart konstaterande. Nu var det dags.

Och dom har lekt. Dom har busat och dom har skrattat. Jag tror aldrig att jag har hört henne fnissa så mycket någon gång.

Om det inte är kärlek är det ändå mysigt att hon hittat en schysst kompis.

Vägskäl

2008-10-16T13:54:00.002+02:00

Det blåser bland stjärnorna. Det rycks och slits i artister. Det smågruffas och skapas orosmoln. Jag försöker hålla mig utanför men blandas ändå till viss del in. Jag vill inte vara med och försöka styra in en artist på någon väg. Man ska känna själv åt vilket håll man vill gå, när man erbjuds möjligheten. Att bli ett "musikaliskt offer" är väl inte vad någon eftersträvar?

Snabb som ögat

2008-10-15T23:52:00.001+02:00

Virr. Snurr. Shwosch!
Så var den dagen slut.

Bloggtorkan är total. Vad mer finns att blogga om, än det som snurrar i mitt huvud varje vaken timma, d v s jobb, jobb och åter jobb. Det finns inte tid över för något annat, knappt ett vettigt privatliv. Jag har tur som lever tillsammans med en oerhört tålmodig och förstående Liten Söt Sambo.

Jag ska ransonera. Jag ska skära ner. Jag ska debitera mina kommande kunder ett enormt konsultarvode per månad, så att jag bara jobbar med två eller möjligen tre projekt per gång. Så jag slipper situaitonen som är nu. Jag klagar inte, definitivt inte. Medan allt det här pågår och snurrar runt omkring så får jag mig ett och annat gapflapp emellanåt och har djävligt roligt. Och det är ju tur. För annars hade jag med stor sannolikhet suttit här, med tapetmönster i ansiktet, från den där berömda väggen.

Imorgon äter jag frukost med en gammal kompis som jag inte sett på länge. Hon är inblandad i den där gräsliga showen jag bevistade nyligen. Hon frågade mig vad jag tyckte, och jag svarade sanningsenligt. "Det var något av det värsta jag varit med om!".
Jag undrar om jag får stryk till frukost?

Hela listan

2008-10-14T23:00:00.003+02:00

Vilken konstig eftermiddag det blev.
Två av Körsbärsblommans kompisar ramlade in och lekte ett par timmar. Det blev till att rota efter hamburgare och hamburgerbröd i frysen. Jag är glad att hon fick underhållning från annat håll än sin ömma moder just idag.
För sen upptäckte jag det där med glasögonen. Och sen började kvällspressen ringa. Och B3rt K4rlss0n. Och jag insåg att det inte var den artisten jag hade räknat med skulle knipa en plats i startfältet. Den jag hade räknat med, fanns inte med i listan.
Ibland fattar jag faktiskt ingenting av den här branschen.

Bra fördelning

2008-10-14T22:49:00.003+02:00

Jag har en almanacka. En riktig, gammaldags almanacka, inte en digital. En stor, härlig Veckojournal med plats för mycket skriverier varje dag. Just den här veckan är den full av anteckningar med gula överstrykningar. Förra veckan och kommande vecka också, by the way. Gula överstrykningar, alltså.
Jag ska förklara.
Gula överstrykningar betyder att mina artister gör saker; att dom intervjuas och syns i media på något vis. Gröna överstrykningar betyder bokade saker för min del. Möten, luncher och sånt.

Åtta gula överstrykningar. And counting.
Två gröna.
Det är precis så det ska vara.

Dumt

2008-10-14T22:08:00.004+02:00

Jävla, jävla, jävla, jävla skit.

Jag har tappat bort mina glasögon. Alltså på riktigt, tappat dom. Inte bara förlagt dom på något fiffigt ställe. På väg hem från skolan med Blomman, hände det. Någonstans bland löv, grenar och buskar i skogen ligger dom.

Fan i helvete!

Spänning

2008-10-14T09:39:00.002+02:00

Intensivt skede i jobbet nu.
Bokar Nyhetsmorgnar, kvällspressintervjuer, planerar releasefester och roddar radiointervjuer. Försöker hålla huvudet kallt och inte blanda ihop projekten.
Halv fem i eftermiddag hålls en extremt spännande presskonferens, som jag och ett par människor i min närhet ser fram emot med stort intresse. Jag ber att få återkomma i frågan.

Inte bara jobb

2008-10-13T21:37:00.002+02:00

Det blir ett par veckor fyllda av hårt jobb men också lite partaj. Nu höll jag på att skriva att jag är "värd" det; att jag ska "unna" mig det. Men icke, sa Nicke. Det belöningssystemet försöker jag utrota.

Det blir en kommande fredagkväll med mingel och krogshowspremiär på M0seb4cke. Kan bli trevligt. Måndagkvällen kan bli än trevligare - då kommer jag att släppa sargen och fira ordentligt. Jag har jobbat stenhårt med det här projektet och växt oerhört jobbmässigt.
Äh, va' fan: jag är värd en rejäl fest!

Resandets fram- och baksidor

2008-10-12T18:30:00.002+02:00

Ordningen återställd. Liten Söt Sambo är tillbaka i hemmet, åtminstone för en dryg vecka framåt. "Jag kommer troligen att åka till Polen om någon vecka", droppade han i förbifarten från flygplatsen i Tyskland.

Nåväl. Man får se det positivt. Vi hinner ju inte ledsna på varandra i alla fall.

Taxiservice

2008-10-11T08:18:00.004+02:00

Tillbaka i den vakna tillvaron igen.
Efter middagen hos vänner igår kväll, åkte vi taxi hem. Och oj, vilken galet exalterad taxichaufför vi lyckades få tag i! När jag kom ner och han upptäckte att jag bar en mer eller mindre sovande sexåring i famnen, blev han som tossig. Han kallade henne "liten gris", nöffade som besatt och bombarderade oss med godis. Han öppnade dörrar, frågade om hon sov, om hon mådde bra, om hon var vaken... När vi kom fram och han inte kunde köra oss ända fram till porten, insisterade han på att eskortera oss till ytterdörren.

Det är fint med bra service. Men ibland är service lite väl... påträngande...

Fredagssvacka

2008-10-10T10:31:00.000+02:00

Trött. Sliten. Längtar efter Liten Söt Sambo som hängt i Berlin sedan i onsdags. Imorgon eftermiddag är han hemma, förmodligen då lika trött och sliten som jag är nu. Det gör inget. Jag ska slingra mig runt honom som en boa constrictor.

Har roat mig med andra medan han varit borta. Igår åkte jag skärgårdsbåt med artist. Vi insöp Mälaren och tonerna av St4ff4n He11str4nd, Fredr!k B14nk (extremt duktig gitarrist) och Is4be11e De1lesc4n0.

Det är skönt att det är helg.
Jag har längtat.

All work and no blog

2008-10-08T23:07:00.002+02:00

Fy, vad jag är dålig på att blogga för tillfället.
Däremot är jag rätt bra på att jobba.

Liten Söt Sambo jobbar också på rätt bra och har övergett familjen för den där tyska musikmässan. Igen.
Jag begraver mig i mys med Körsbärsblomman och när hon somnat jobbar jag vidare tills jag stupar. Jag slipper tack och lov gå upp klockan 03.30 imorgon, som en av mina kära artister måste göra. Jag ska däremot gå upp och se hur hon gör sig när hon framför sitt nya material i Nyhetsm0rg0n.

Det är mycket brittisk musik för min del just nu. Det är Sul0s fel. Varje dag dimper "dagens skivtips" ner i min mailbox, följt av några ytterligare entusiastiska telefonsamtal per dag. Tack vare dessa skivtips har jag fått upp ögonen för Dr Dog (live på Debaser 15 november, jag kommer definitivt att vara där!). Helt strålande, underbart bra!
Dessutom hittade jag, nästan helt på egen hand, ytterligare en pärla. Lyssna på Len Price 3 och inse att det är brittisk musik som är "da shit".

Ytterligare en anledning att lyssna på brittiskt, är att jag förärats med ett mycket hedersamt arbetsuppdrag. Jag har anlitats av ett engelskt bolag för att bearbeta svensk radio med nya singeln från S!r P4ul. Ja, han den där från världens största (brittiska) band...
Det är inte utan att man känner sig lite... extra.

Kul med killen

2008-10-06T22:51:00.002+02:00

Min Liten Söt Sambo är en trött typ. Till och med tröttare än jag.
Ikväll somnade han runt halv 8-blecket. Före sin dotter.
I fredags var han av en helt annan sort. Då var han en alert, pigg och röjig Liten Söt Sambo.
Och kul hade vi!

Upp och ner

2008-10-06T14:51:00.003+02:00

Ojojoj. Min blogg är försummad, försakad och inte bortskämd med inlägg.
Själv har jag haft en vecka som pendlat ordentligt - ena sekunden gnällig som en gammal osmord dörr för att sedan brista ut i ett befriande asgarv ett par minuter senare. Detta är exakt vad som menas med premenstruella spänningar, har jag fått erfara.

Fredagen avslutades med en tripp till sörmländska trakter. En resa som gav mig nytt hopp om livet samt ont i magen av skratt. Att jobba ihop med en artist som kan få en att brista ut i asgarv var tionde minut är inte att förakta. Dessutom berättas musikaliska anekdoter i parti och minut, t ex om hur rädd D4vid B0wie var när han satt och spelade upp demos för de tuffa grabbarna i M0tt The H00ple. Ingenting dög åt dem, förrän han kom till versen i "4ll The Y0ung Dudes"; då muttrade dom något om att "jaja, den där kan vi väl ta...". Eller den tragiska historien om hur och varför The H0usem4rtins splittrades.
Vad som däremot var riktigt läskigt var när jag klockan kvart i sex samma morgon, plötsligt - ute på en becksvart E4 - upptäckte att båda mina halvljus hade lagt av. Jag såg inte ens en meter framför mig. Mina dimljus var liksom inte riktigt lämpade för motorvägskörning utan vägbelysning. Otäckt värre, och hade kunnat sluta illa.
Dessutom märkte jag att jag inte är någon hejare på att köra bil och samtidigt skratta hysteriskt. Märkte också att min dåliga bilkörning hade påtaglig inverkan på artisten i fråga, som stundtals grabbade ett stadigt tag i något att hålla fast i samt utstötte diverse gutturala ljud.

Well, han överlevde (det gjorde däremot inte hans inhandlade tårta, som ramlade ner på golvet under bilfärden). Jag överlevde. Tillsammans skapar vi nu stordåd och erövrar världen. Musikaliskt, menar jag.

Up and about

2008-10-03T04:59:00.001+02:00

Klockan är fem.
Om en halvtimme ska jag åka och hämta upp min artist i hans hem. Han ska åka till Katrineholm och hjälpa P4 samla in pengar till Världens Barn.

Det borde vara skottpengar på folk som jagar upp en så här tidigt.

Hår på huvudet

2008-10-01T16:46:00.003+02:00

För tre veckor sedan klippte jag mig. Hos en frisör som jag inte riktigt lyckades förmedla min idé om frisyr till. Som inte riktigt förstod hur jag menade.

Idag klippte jag mig igen.
Nu ser jag inte längre ut som om jag bara har en klump med hår på ena sidan av huvudet.
Nu har jag åtminstone en frisyr. Om än kort. Och assymetrisk.

Och jag har hittat en frisör som jag känner att jag kan lita på och gå tillbaka till. Hon klippte mig förrförra gången och redan då kände jag att hon var jättebra. Tyvärr gav jag mig inte tid att gå tillbaka till henne. Nu hamnade jag hos henne igen, av en slump, när jag gick till samma ställe, akut. Dessutom är hon från Katrineholm, och sörmlänningar, det är goa' människor, det!

Bråttom

2008-09-30T19:15:00.003+02:00

Det snurrar. Både i och utanför huvudet.
Dagarna rusar. Tankarna rusar.
Trots att jag varit på jobbet strax efter sju på mornarna både måndag och tisdag, känns det som om jag inte hinner med. Hur fan prioriterar jag egentligen? Ofta brukar det bli bättre av att sätta sig ner och göra en prio-ordningslista, så det är vad jag ska roa mig med ikväll, när jag tankat mys och gos. Liten Söt Sambo är på spelning; jag har inte ens koll på var och med vilket band. Jag hoppas kunna tanka lite mys med honom på fredag, då mormor sitter barnvakt och vi båda har jobbgrejer, som vi hoppas kunna länka ihop på något vis.
Det tror jag faktiskt att vi båda kan behöva.
Just nu varken han eller jag någon idealpartner.

Intresseklubben noterar

2008-09-28T14:45:00.003+02:00

Sitter vid datorn, egentligen med syfte att lägga in månadens räkningar.
Men, ett litet blogginlägg kan väl adrig skada?

Något bloggande blir det inte, jag får inte till det.
Istället börjar jag granska mina naglar, som är extra belysta av solen som strålar in genom fönstret (jo, vi har varit ute!). Och jag upptäcker att dom är jättefula! För ett par veckor sedan var de långa och fina men nu är de nerbitna, "randiga" och spruckna. Typiskt osnyggt.
Och så fick jag till veckans mest ointressanta blogginlägg.

Vett och etikett

2008-09-27T10:01:00.003+02:00

Min bransch är rutten.
Nej, förresten. Så vill jag inte uttrycka det. Låt mig istället säga så här: jag har aldrig någonsin, någonstans träffat på så mycket människor som lider brist på vanlig vett, etikett och hövlighet som i min bransch.

Låt mig ta ett par exempel.

1) När man ringer till någon och personen svarar i telefon och säger: "du, jag sitter i ett möte..." undrar jag: Varför svarar du om du sitter i möte? Varför stänger du inte av din telefon om du och din mötesdeltagare (som säkert tycker att det är jävligt otrevligt att du svarar i telefon under mötet, bara för att säga åt den som ringer att du gör just det: sitter i möte) inte vill bli störda?

2) Människor i min bransch ringer aldrig, eller åtminstone till 99%, tillbaka om man lämnar ett meddelande att man vill bli uppringd. Hur kommer det sig? Är det ett sätt att utöva makt? Ett sätt att hävda sin ställning på något vis? Till och med högt uppsatta näringslivspersoner eller VD'ar på stora, börsnoterade företag ringer tillbaka om de inte har möjlighet att ta samtalet just precis då. Dessutom händer det till och med att de säger: "ursäkta att det dröjde"...

3) Människor i min bransch verkar sköta allt sitt arbete via mail. Att ringa verkar stenålders. Jag fattar ju också att detta är ett bortsorterings- alternativt prioriteringssätt men det är jävligt irriterande att ringa till någon och dra hela sitt ärende, bara för att höra att man tappar bort den som lyssnar, eller ger sken av att lyssna, på halva vägen och sedan få ett "du, kan du skicka mig ett mail om det här?" när man är klar.

Höflighet

2008-09-27T00:30:00.004+02:00

Kvinnor. Sex och ett halvt tusen kvinnor var vi tydligen i Globen ikväll.
Dessa sexochetthalvt tusen fick mig att inse att jag aldrig någonsin kommer att ställa mig upp och jubla och applådera när någon deklamerar: "...och alla män utplånades från jordens yta...". Det fanns dom som gjorde det ikväll, när showen inleddes.

Nej. Jag gillar tjejer. Och jag gillar killar. Tillsammans. Ihop, liksom. Då blir vi fina, fungerande och bra. Var och en för sig, förenad i en jätteklump bara tjejer alternativt bara killar, då blir det mindre lyckat. Lyssnar t ex på kommentarerna: "va'fan har jag klätt upp mig för? Här finns ju inga killar!". Det stack obönhörligen hål på myten att vi tjejer fiffar till oss "för vår egen skull".

Dessutom blir jag jävligt ledsen om det är det här nöjesarrangörerna tror att vi tjejer vill ha. Tafflighet, inrepad banal dumdialog och total tondövhet (om man bortser från herr Stenm4rk). Det är ren och skär skymf!

Dessutom har två av min veckas otrevligaste bemötanden kommit från kvinnor.
Det första från en SL-anställd i en spärr vid Slussens t-banestation. Jag kommer med min remsa för att åka hem. Hon sitter i sin kur och pratar i telefon. Jag lämnar fram min remsa och hon tittar förstrött på remsan, pratar vidare och stämplar. Jag inser att jag åkte buss ungefär 30 minuter tidigare, och säger till henne: "du förresten, gäller inte den här stämpeln fortfarande?". "Men varför sa du inte det!?", fräser hon med telefonen fortfarande vid örat. "Ibland kan man faktiskt vara stressad!". "Ja", säger jag. "Eller också kan man prata i telefon...". Varvid hon lägger ifrån sig luren och kör fram sitt ansikte mot kurens glasruta och fräser: "DU! Jag har faktiskt rätt att prata i telefon - bara så att du vet det!". Otrevligt, på gränsen till obehagligt bemötande. Dessutom i samband med en tjänst jag faktiskt betalar för. Jag tyckte hennes sätt var värt ett samtal till SL. Det tyckte hennes chef också.

Veckans andra närkontakt med tvär kvinna skedde i Globen ikväll. Jag klev in i en av barerna där med ett syfte att försöka få tag i en tandpetare. Jag gick fram till baren och sökte ögonkontakt med bartendern - en dylik fråga tar ungefär 10 sekunder - men jag märkte inte att Sura-Pelles syster stod framför mig. Hon kastade ett öga på mig och vräkte mig åt sidan och hasplade ur sig: "Du står faktiskt bakom mig i kön!".

Jamenherregud, va' är det för fel på folk egentligen?

Fredagsmys?

2008-09-26T17:02:00.002+02:00

Ja, jävlar. Vad har jag gett mig in på? Om en halvtimme ska jag möta upp ett sällskap och därefter försöka ta mig levande från spektaklet "L4d!es N!6ht".

Jag vill inte verka otacksam på något vis, men tantsnusk är liksom inte min grej...

Jobb och fritid

2008-09-26T10:31:00.003+02:00

Hemma med skolledigt barn hela torsdagen. Dagen innebar besök hos frisören för Blommans räkning, lunch med mormor i stan och ett besök på utställningen "Lura ögat" på Nationalmuseum, som vi alla tre tyckte var oerhört spännande och rolig. Jag ska försöka se den en gång till, i lugn och ro - vi kom precis till invigningen och det var alldeles för mycket folk.

Så skönt med en planerad mamma-dotter-dag, även om jag inte helt kan släppa tankarna på jobbet. Det maler av saker i huvudet: "jag borde göra det, jag borde ringa den...". Men jag gör allt jag kan för att slå bort det och mässar "imorgon, imorgon, det kan vänta till imorgon..." och försöker vara med i matchen. Hellre att jag sitter här från kl 07:00 på mornarna och tar tag i sånt.

En sak har hösten lärt mig när det gäller mitt jobb: kvalitet är så oerhört mycket bättre än kvantitet. Planera och tänk igenom hur projekten ligger i tiden, jag kan inte ta fler än jag mäktar med, må de vara hur stora som helst.

Oneliners - veckans bästa

2008-09-24T22:15:00.003+02:00

"Du vet, han kan inte hålla dig om ryggen i tid och evighet...
...Fult garage, tycker jag..."

Lite klyschigt. Lite halvnaivt.
Men Persbrandt. Jag bara säger det.
Persbrandt.

Inboxen

2008-09-23T23:18:00.002+02:00

Varje morgon när jag bänkar mig framför mitt främsta arbetsredskap, min dator, har jag en agenda. En lista på saker som jag ska hinna med, för att ligga bra till i tidsplaner och pr0m0ti0narbete.

Exakt varje dag spricker den där agendan. Det plingar till i mailboxen och så dräller nattens och morgonens skörd in och det slår aldrig, aldrig någonsin fel. Någonstans bland dom där mailen ligger ett litet, elakt brandkårsmail, ibland flera, som kräver att jag lägger allt annat åt sidan för att lösa Ett Problem Som Uppstått.

Ibland önskar jag att jag hade karaktär nog att inte öppna mailen förrän runt lunchtid.

Miljöbovar

2008-09-23T23:02:00.004+02:00

Bokar artister för medverkan i TV-program i slutet av oktober. Statlig kanal, nummer 2. Denna medverkan innebär glada miner hos skivbolaget och även att artisterna måste stanna ytterligare ett par timmar i Malmö och därmed också boka om hemresan. "Vi tar väl det billigaste alternativet", säger jag och tror automatiskt att det ska vara tåget.
Icke, sa han, den där Nicke! Att flyga med Malmö Aviation till Stockholm kostar drygt 400 bupp per människa. Att ta tåget dubblar nästan beloppet per kropp.

SJ, SJ.
Hur tänkte dom? "Vi vill att folk ska åka tåg, men vi vill också slita hjärtat ur kroppen på dem och pengarna ur deras plånböcker. Folk väljer väl i alla fall det mest miljövänliga alternativet?".

Svaret på den frågan är - åtminstone i musikbranschen - nej.

Näsa för affärer?

2008-09-23T07:53:00.004+02:00

En liten, tjock herre från Sk4r4 jagar ett par av de artister jag jobbar med.
Han ringer och skapar oro, han är nyfiken och lätt påstridig.
Den relativt nyblivne skivbolagsdirektören garvar och tycker att det är jätteroligt, och han har insett att han nog faktiskt har en eller två guldkalvar i sitt lilla artiststall.

Blå måndag

2008-09-23T07:42:00.003+02:00

Lågvattenmärke.
Så kändes min måndag.
Hur kändes din?

Gårdagen i bilder

2008-09-21T07:22:00.011+02:00

Genomgång med de tävlande.

Den stora studion, även kallad Studio 1.

Min artist förbereder sina kläder.

Diskussion med skivbolagsbossen innan bandning. "Se till nu så att du inte har snus mellan tänderna!".

Många koppar kaffe blev det innan vi var klara.

Lite slösurfning och genomgång av mailskörden.

Långa, ändlösa korridorer...

Sen började bandet repa...

...och vi fortsatte hänga i korridorerna...

Ett och annat känt namn kan man säkerligen hitta på dom här tavlorna...

Så sant, så sant...

En liten, skojig seriestrip...

Artisten gör sig redo för "live on tape"...

...och så även husbandet och mottävlaren... Håll i fortsättningen ögonen öppna efter pojkvaskern till väster. Han lär bli nästa års "Björn Gustaf330n-fenomen"...

Det är tur att han fick logen med akutnumret...

Stundens allvar...

Världens bästa J0hnny drar lite förhållningsregler med artisten...

Och så är vi igång!

Några timmar senare pustar vi ut på Restaurant Zum Franziskaner. Ett litet tips: ät aldrig, aldrig, aldrig någonsin där. Garderobiären var halvdragen och bitter. Servicen var obefintlig och stämningen kändes som i Faulty Towers, ungefär... Vi var två sekunder från en springnota...

Money, money, money

2008-09-19T18:32:00.014+02:00

Läste om en svensk författare och hennes åsikter om pengar.
"Jag bryr mig inte, jag brydde mig mycket mer om pengar när jag inte hade några. Nu bryr jag mig inte alls, och jag skulle inte bry mig om dom försvann".

Eh. Hur tänkte hon nu?
Vilket naivt och lite smådumt uttalande. Det är klart att man bryr sig om pengar när man inte har några, man bryr sig om att få tillvaron att gå ihop ekonomiskt. När man har en hög, behöver man inte bry sig. Det finns cash flow hela tiden. Och jag tror definitivt att hon skulle bry sig om dom försvann.

Inspelning

2008-09-19T18:32:00.012+02:00

Imorgon kl 11:30 möter jag artist i receptionen på Sv3r!ges Te1ev!s!on.
En hel, lång, härlig dag med fyra artister som ska spela in stort tv-program. Det ska bli intressant att se hur "min" artist kommer att funka i detta forum. Som fisken i vattnet, eller som en katt bland hermelinerna?

Jag lär återkomma i frågan.

Guld på flaska

2008-09-19T18:32:00.009+02:00

Det är dags för den där mässan igen. Tack och lov tror jag att jag gjorde mitt första och enda pass där igårkväll. Min kropp känns bräcklig, slutkörd och utarbetad. Tömd. Huvudet lite tungt (men mindre tungt än i början av veckan) och en del irritation har periodvis surrat i kroppen.

Och vad är väl bättre då, än att muntra upp sig själv med något gott och trevligt? Jag bjuder här eventuella läsare på rent guld på flaska. Här snackar vi dryck man helst låter bli att bjuda laget runt på. Vad sägs om tjugofem respektive trettionfem TUSEN för en flaska? Det var inte jag som plockade fram dom; hade jag stått med dom i handen hade jag nog behövt en bra drulleförsäkring...

Producenten arrangerar provning under mässan. För 1 cl av båda får man betala 1.000 riksdaler. Törs nog lova att ingen spottar ut under den provningen...

Med sting

2008-09-19T18:32:00.006+02:00

Veckans flatgarv bjöd Lilla Körsbärsblomman mig på härom morgonen.
Radion på, och nyheterna basunerar ut:

"Färre människor dör pga hjärtinfarkt!"

Hon funderar ett litet tag, och säger sedan lite eftertänksamt:
- "Men mamma, kan man verkligen dö av en geting-fajt?".

Att skjuta skarpt

2008-09-19T18:32:00.005+02:00

Jaha. Så det är det man gör med Nathalie? Jag var faktiskt lite osäker ett tag. Tur för henne att jag glömde hagelbrakaren hemma...

Lågt

2008-09-16T17:54:00.004+02:00

Huvudet fullt av fetvadd.
Näsan full med snor.
Hjärnan full med tankar.

Jag är smått fascinerad, förkrossad och förbryllad över hur vi människor funkar.
Människor som förtrycks, psykiskt och fysiskt, och hur det fortgår. År ut och år in utan att människan helt faller sönder, bara en liten, liten bit i taget, en bräcklig spillra som ändå lyckas hålla ihop helheten. Fasaden. År ut och år in utan att någon orkar hjälpa och se. Utan att man orkar be om den där hjälpen.

Livet visar plötsligt upp en riktigt ful sida.
Det är inte alltid helt enkelt att vara mitt uppe i det.

Måndagskaos

2008-09-15T23:08:00.003+02:00

Ingen vidare start på den här veckan, måste jag erkänna, rent jobbmässigt.
Hemma däremot, kom jag faktiskt på mig själv med att le innan frukost imorse. Och det var måndag! När jag skriver om det där leendet nu, och känslan jag hade i kroppen... Det fick mig att le nyss, igen. Önskar att jag hade tänkt på det tidigare idag...

Morgonen inleddes med ett jobbigt telefonsamtal och sedan var det bara att försöka bearbeta, hitta lösningar och komma med kloka inlägg i debatten. En riktig, jävla soppa om ni frågar mig.

Söndag i soffan

2008-09-14T19:15:00.002+02:00

Det var ett rätt skönt gäng som samlades hemma i lägenheten igår. Släkt, vänner och grannar huller om buller. Jag höll mig vaken till halv två, strax efter att de sista gästerna gick.
Idag är jag trött i hela huvudet och det känns som om det är en förkylning under uppsegling.

Soffan känns oerhört lockande just nu.

Uppåhoppa

2008-09-13T07:39:00.001+02:00

Upp och hoppa!
Rise and shine!

Idag invaderas huset av vänner.
Imorgon hoppas jag på sovmorgon.

Fredagsmys

2008-09-12T22:47:00.003+02:00

Vi säger så här: det har varit en omtumlande arbetsvecka på många sätt, och det är jäkligt skönt att det är fredag. Det har varit en vecka som lovar gott inför framtiden. Och som skapat en hel massa nyfikenhet. Vi har fortfarande inte fått klarhet i vilken den där "storingen" är. En sak kan jag nog dock vara ganska säker på: det är inte U1f E1fv!ng...

Nu tänker jag ta mig ett glas vin, slappna av och ladda lite.
Imorgon är det party. Oooops. Igen.

Killar

2008-09-10T23:18:00.003+02:00

Hur kan det vara så olika?

När Lilla Körsbäret gick på dagis, var övervägande delen av pojkarna på avdelningen mjuka, kramiga, snälla och mysiga mot varandra.
Nu har vi bytt dagis mot sexårs, och killarna i klassen är totalt annorlunda mot hennes tidigare kompisar. Alla ser exakt likadana ut - stubbat kort hår, ljust eller mörkt. De är ungefär lika långa och oerhört svåra att särskilja och att lära sig namnen på. Alla verkar dessutom fylla år samtidigt. Sedan skolan började har det droppat in närmare tio kalasinbjudningar. Samtliga inbjudningar från killarna har någon form av äventyrshjälte avbildad. Det har varit Harrison Ford och skjutglada cowboys. Här är killar Killar, och inga fjollor!

Häromdagen när jag kom för att hämta, hörde jag de unga pedagogerna sitta och viska om 'konflikthantering'. Tydligen hade det varit någon form av sammandrabbning under dagen. Härom morgonen, när jag öppnade dörren till mysrummet, satt den ena pedagogen med en gråtande liten herre i soffan.

Det kan bli ett intressant och lärorikt läsår. Och imorgon har vi vårt första föräldramöte.

Bättre upp

2008-09-10T12:55:00.002+02:00

När jag satt på toa, ringde plötsligt U1f E1fv!ng.
Där brädade jag killen som ringde mig på förmiddagen, samtidigt som han spottade ut sin snus.

Filmtajm

2008-09-10T07:43:00.004+02:00

Ethan och Joel Coen gör filmer som jag brukar tycka om. O' Brother Where Art Thou, Raising Arizona, Fargo och många fler. Små visuella och cineastiska mästerverk. Med sköna karaktärer, en lågmäld berättarton och filmiskt vackert.

Häromkvällen tittade Liten Söt Sambo och jag på No Country For Old Men. Och jag kunde lägga till ytterligare en film av bröderna Coen som jag gillar. Och jag fick upp ögonen för Javier Bardem. Sin oerhört fula roll-frisyr till trots, gör han något av den mest fasansfulla psykopattolkning jag sett. Totalt känslokall, hänsynslös och fullständigt omänsklig. Folk har hyllat tolkningen av The Joker i senaste Batman, men jag undrar om inte det här är snäppet bättre. Läste i en recension någonstans där recensenten skrev att h*n, lätt chockad, drog efter andan flera gånger när han dök upp på duken. Och det är sant. En stor filmduk hade gjort mig fullkomligt vettskrämd - hans ibland vänliga ansiktsuttryck kombinerat med de stora, tomma, omänskliga ögonen. Tillräckligt att ge mardrömmar, jag lovar.
Att herr Bardem sen ser ut så här, när han inte spelar psycho-guy from hell med pagefrisyren från samma ställe, gör ju inte saken sämre.

En sak som slog mig igen, är att manliga skådespelare kan och får se ut precis hur som helst i Hollywood. Kvinnor har definitivt ett bäst-före-datum runt strax efter 30-strecket, om dom inte heter Michelle Pfeiffer eller sprutar sig fulla med botox och heter Nicole Kidman. Män däremot behöver inget smink; gammal och rynkig ger bara mer karaktär och personlighet.

I den här rollen kan man se att Tommy Lee Jones har fått en ofantlig massa karaktär och personlighet...

Mera jobb

2008-09-09T23:14:00.004+02:00

Förmiddagsmötet var ytterst intressant. Det gav vid handen att jag är garanterad jobb ända in på hösten 2009. Minst tre stora projekt, med välkända artister som troligen innebär en hel massa arbete, men förhoppningsvis en hel massa roligt arbete.

Fick dessutom ett kryptiskt mail från distributör som jag redan idag jobbar med: "Har en 'storing' på gång. Vill inte säga något förrän allt är i hamn, men du är med på ett hörn om du vill". Tack. Nu kommer jag att ligga sömnlös inatt och undra vem den där "storingen" är...

Kanhända blir jag tvungen att ombilda min enskilda firma till ett aktiebolag. Hur man nu gör sådant.

Jobb, jobb, jobb, jobb

2008-09-09T23:11:00.003+02:00

Hunnit med tidigt morgonmöte, förmiddagsmöte, lunch, intervjubokningar, vinprovning och styrelsemöte med bostadsrättsföreningen och utskick av pressrelease.
Hunnit med, inte: umgås med familjen.

Skärpning, Gammelmamman!

Skivbörs

2008-09-09T00:46:00.002+02:00

Nu bara MÅSTE jag snart hitta en bra skivbörs.
Jag vill botanisera och fördjupa mig i musik. Många skivor. Billigt.
Lyssnar man på herr W3rm3l!n på P4 på söndagkvällarna, får man en hel massa bra tips.
Nu vill jag hitta albumet från -68 med Traffic där låten "It's Alright" finns med.

Tack, Lisa!

2008-09-08T19:17:00.000+02:00

Tack, Lisa Magnusson!
Du tog orden ur min mun.

http://www.aftonbladet.se/debatt/lisamagnusson/article3274230.ab

Utan skyddsnät

2008-09-07T19:06:00.000+02:00

Det jobbas febrilt i det stora huset mittemot oss. Dygnet runt. Klockan halv ett i natt var dom fortfarande i full gång. Jag undrar om han suttit där sedan dess... Jag avundas inte hans jobb. Inte på något vis.

Trulig sångfågel

2008-09-07T16:51:00.003+02:00

Lilla familjen har varit på bio. Wall-E stod på repertoaren och se på fan, om inte Gammelgamman satt och snörvlade på slutet. Frågade Lilla Körsbärsblomman efteråt, om hon tyckte att den var sorglig. "Jag vill inte svara på den frågan" blev svaret.

Jösses.
Den här tjejen kan bli en tuff nöt att knäcka när hon kliver in i tonåren.

Grannkompisen ramlade in för en stund sedan. Nu sitter dom och sjunger tillsammans. Singstar är nyinköpt och mäkta populärt. Ett bra sätt för en halvblyg tjej att bli lite öppnare.

Liten Söt Sambo är på signering med 4t The G4tes och senare konsert.
Själv ska jag väl jobba lite. Som vanligt.

Fest, glam och galapremiärer

2008-09-06T10:15:00.002+02:00

Jag lever, andas och ÄR mitt jobb nu. Hela tiden. Jag tycker det är jättekul. Frågan är om min familj och resten av min omgivning tycker det är lika roligt.

Det trevliga i kråksången är att jag just nu är i ett stadie i jobbet, när jag börjar slippa ringa runt och jaga folk om mina artister. Folk ringer mig. "Vi vill ha med XX i det här programmet". "Kan YY vara med och göra det här?". Sånt tycker jag känns bra.

I några veckors tid har jag och en uppdragsgivare planerat och bökat för att få till en releasefest i oktober. Det har dragits i långbänk och vi har väntat på besked från en massa olika instanser.
Nu blev det klart. Releasefesten/spelningen blir av. Första delen av partyt blir en galapremiär till det som kan bli årets mest omtalade svenska film. Partyts andra del blir spelningen på det där "haket" i Kungsträdgården, med artisten, gästartister och fest hela natten.
Jag tror faktiskt att man behöver lite schysst musik efter den filmen...

Middag med en doktor

2008-09-05T23:09:00.002+02:00

Lilla familjen har varit på middag. Disputationsmiddag, gubevars. Liten Söt Sambos kusin har doktorerat i veckan, efter många års slit. Hon är en ung, ambitiös och begåvad tjej som forskat och nu disputerat i - håll i er nu - stenar. Geologi. Den här bruden får något trånande i blicken när hon ser en gråsten eller lite quarts. Jag säger ingenting om det, vi går alla igång på de mest besynnerliga saker och jag beundrar hennes ambitioner och gläds med henne. Hon har forskat i bland annat "spricklära". En av kvällens presenter bestod av att få vara med under jord i samband med en bergssprängning, troligen i samband med bygget av N0rra Länken.
När hennes trevlige chef berättade om den överraskningen var det väldigt, väldigt nära att hon började dregla.

Dagens hjälte

2008-09-05T14:14:00.003+02:00

Jag är så imponerad av tioåringens styrka, mod och förmåga att tänka klarsynt och förnuftigt, när han samtidigt måste ha varit liten, rädd och ensam där ute i Kvikkjokk-skogarna. En eloge till hans fantastiske morfar också, som lärt honom överlevnads-tänket. Kommentaren "blåbär är ett av de näringsrikaste bären som finns i skogen" låter som en typisk morfarskommentar.

En liten känga åt lärarna vill jag ändå ge. Lämnar man sina barn i deras vård och förtroende, tycker jag ändå att de borde ha mer koll när de ger sig ut på utflykt. Lite märkligt också, att ingen av hans små kompisar märkte att han saknades.

Tack som fan

2008-09-04T18:15:00.013+02:00

Jag är nominerad.
Inte bara en gång, via bloggarnas egen guldkantade super-biatch - Mamselamsen utan också via Cicki.

Det gläder mig självklart och är självklart en liten boost för mitt ego, men det lika mycket förvånar mig, eftersom jag tycker att jag blivit en klen bloggare. (Och det där med söööt, Mamselamsen - glöm det! Och nu snackar vi inte någon falsk blygsamhet, här. Söt var jag när jag var fem. Möjligen.) Jag skriver nästan bara om mitt jobb och det blir inte några speciellt djupa och insiktsfulla inlägg. Om det någonsin varit.
När min pappa levde och hade ohälsan och livet som dotter var riktigt ruttet, var bloggen en lättnad. Jag kunde sätta mig vid datorn och skriva bort min ångest och jag fick digitala klappar på axeln om jag var ledsen. Nu har jag inte speciellt mycket att orera om och ondgöra mig över. Tvärtom. Jag mår kanonbra och tillvaron ter sig trevligare och bättre hela tiden. Jag har bättre självförtroende än jag någonsin haft, och behovet att skriva av mig har mattats betydligt. Man blir en tråkmåns när man är lycklig!

Nåväl. Det var inte mig vi skulle snacka om. Jag, som hedrad nominerad ska i min tur nominera mina egna favoriter. Så här går det till:

Ni som blir nominerade skall i er tur utse era sju favoritbloggar.

1. De nominerade kopierar bilden och lägger på sin blogg.
2. Länka till personen du fick nomineringen av
3. Nominera 7 bloggar
4. Länka till de bloggar du nominerat
5. Lämna ett meddelande på deras bloggar att de blivit nominerade.

...och dom nominerade ääääääääääääär:

Batbut - en självklar favorit och en bloggare som dessutom blivit en mycket god vän. Hon är klok och en inspirationskälla, ärlig och rättfram och när det gäller barn och barnuppfostran är hon något av en mentor för mig. Love ya!

Fika Lite - kvinna i karriären som inte hymlar om att hon älskar att jobba, och som samtidigt har precis samma känslor för sin lilla familj. Lätt vardagsångest och lycka förmedlad med enkel självklarhet.

Karriärmamman - en relativt ny, skön bekantskap. Gillar hur hon skriver och vad hon skriver, hennes humor får mig ofta att garva.

Lotten - Och på tal om garv - ingen favoritlista utan Lotten. Känns som en riktig merit att faktiskt ha träffat denna levande blogglegend irl. :-)

Min Plats - Här snackar vi också garv på en skön nivå. Inlägg med underfund, kryddade med humor och medicinska termer. Har distans till allt som drabbar henne, ont som gott.

Fula, fula ord Ett par grabbar på slutet, fattas bara annat! Kultur-Ola gör inlägg och ger kommentarer som får mig att tänka efter. Dessutom har han bra musiksmak och skriver bra recensioner.

Superkryp - popkultur, film, prylar och kaffe. Och lite Nine Inch Nails och Depeche. Krass men kul kille!

Spindlar i badrummet

2008-09-04T08:15:00.002+02:00

Men vad är det för liten fläck på badrumsmattan? Däruppe till vänster? Det kan väl inte vara... gulp...

Hade jag varit Shaggy eller Scooby-Doo (favoriterna nummer ett i familjen, alltid), hade jag skrikit "Iiiiik!". Lilla Körsbärsblomman är inte helt omedveten om min spindelskräck. Hon älskar att skrämma mig, genom att placera den här lilla plastiga rackaren lite här och där i lägenheten. I kaffekoppen på morgonen, i sängen eller i badrummet.

Vi har en liten lustigkurre i familjen.

Dagen i korta drag

2008-09-04T00:57:00.003+02:00

Underligt, gravt hektiskt dag som kan sammanfattas med ord enligt följande:

Började dagen med att möta djävulens avkomma på tunnelbanan. En kille med två barn, pojke i vagn och tjej på ståbräda. Den lilla tjejen tittade på mig och rynkade sedan ihop ögonbrynen, böjde ner huvudet i en utstuderad, elak Jack-Nicholoson-i-The-Shining-min och såg ut att vända ögonen ut och in. Jag försökte le lite skälmskt mot henne; då upprepades samma min igen. Till slut blev jag tvungen att titta bort. Hjälp!

Trevligt och spontant förmiddagsfikasnack med herr W4xe9ård.
Tre gånger taxifärd med oerhört trevliga chaufförer (hej, Taxi Stockholm!).
Lunchmöte som bara blev lunch, eftersom medföljande kund var sjuk - något han glömt informera mig om.
Hux flux hade jag sen fått ett barkylskåp. På köpet följde en kartong med spännande innehåll - exakt vad vet jag imorgon, när jag packar upp den. Men är du sugen på en eftermiddagsdrink, tror jag bara det är att komma förbi kontoret.
Möte med Stora Produktionsbolaget, där jag hela tiden fick lägga band på mig för att inte be om ursäkt för att jag inte jobbar med artister som är jättestora dragplåster (well, vänta bara!).
Insett att jag nu är fast för serien Tell Me You Love Me. För första gången på mycket länge är jag numera slav under ett serieberoende.
Hört ryktas att en av artisterna jag jobbar med eventuellt ska bli - seriefigur... Klockrent!
Upptäckt att något är konstigt med min mail. Outlook skickar svar från andra konton...
Suttit med jobb, jobb och jobb ända fram till nu.

Nu har jag en konstig tryckande, oregelbundet bultande känsla i mitt vänsteröra. Antar att jag borde gå och lägga mig, eftersom jag hade tänkt att gå upp klockan 6.

I det fördolda

2008-09-02T21:44:00.004+02:00

Möte med ett "musikkollektiv" (fast dom var bara två) på eftermiddagen. De gör spännande, lätt experimentell musik som inte kan kallas jazz, eftersom det hörs inslag av både pop, elektroretrosoul och elektrohiphop (två genrer som jag för övrigt uppfann själv just precis i denna stund). Oerhört trevliga var dom under den timme vi satt och snackade.
Men oj, påminn mig att aldrig någonsin boka en radio- eller tv-intervju med dom killarna. Jag förstår deras vilja och strävan att vara lite "hemliga".

Böcker

2008-09-02T18:43:00.004+02:00

Efter en hel massa snack och osedvanligt lite verkstad, gick jag och tårtsmulan till biblioteket idag.
Den enda bok hon, denna snart sexåriga dam, tyckte var värd att ta med hem var en Miffybok. Med tanke på att det är en bok för ettåringar, lät jag den stå kvar i hyllan. Dessutom har vi den här hemma redan, om det skulle knipa.

Hem kom vi med följande titlar:
Hundraser, den nya utförliga handboken - jag undrar vad våra katter har att säga i saken? Här finns bilder på en hel massa roliga hundar, korta ben, långa ben, rastahår, you name it.
Lena Landström: Småflodhästarnas äventyr.
Barbro Lindgren/Charlotte Ramel: Ängeln Gunnar dimper ner
Tormod Haugen: Prinsussan Klura och draken
Roddy Doyle: Fnissarnas hämnd.

Den sistnämnda ser åtminstone jag fram emot att få högläsa för henne. "Här avslöjas vad som händer med vuxna som är elaka mot barn. Ledtråd: det har att göra med något som är brunt, luktar illa och kan vara mycket kladdigt... "Fnissarnas hämnd" är en galen berättelse för både barn och vuxna!"

Med tanke på att tjejen är inne i någon slags vansinnig kiss-och-bajs-period just nu, är den säkerligen perfekt för små fnissiga öron.

Själv kom jag hem med min första Ian Rankin-bok. "Förlorade själar". Har ingen aning huruvida man måste gå i någon slags kronologisk ordning när man läser om John Rebus, men det lär visa sig. Boken var av utgående typ och såldes till det överenskomliga priset av en krona. Nu kommer alla att tro att jag stulit på biblioteket...

En författare jag också är oerhört sugen på att sätta tänderna i igen, är Reggie Nadelson. Läste häromdagen att det nu finns flera böcker om Artie Cohen översatta till svenska. Jag vill ha!

Om att ta betalt för sina tjänster

2008-09-01T21:34:00.003+02:00

Jag får på skallen från väninna för att jag är för dålig på att ta betalt för mitt jobb.

Ändå tycker jag att jag har blivit mycket bättre, och gör bättre avtal än tidigare. Sen att jag jobbar aschlet av mig med nästan alla mina projekt, och ibland lägger ner oändligt mycket mer tid på det än jag tänkt, det är ju en sak.

Samtidigt lever jag i en bransch där vissa bolag knappt har pengar att trycka plattor för ibland. Bolagen vänder bokstavligt talat på kronor och ören. Jag och mina konkurrenter brottas med exakt samma sak (något som min väninna tycker att jag definitivt ska sluta komma dragande med). Hade jag - vi - insisterat på tio- eller tjugotusen kronor extra, hade jag troligen inte fått jobbet. Och det ena jobbet, väl utfört, leder till det andra, som innebär bättre pengar.

Pengar är egentligen inte huvudsaken. Jag får jobba med något jag tycker är fantastiskt roligt. Och jag känner mig definitivt inte underbetald.

Å andra sidan...

Än, fan. Jag borde gå en kurs eller nåt.

Glin

2008-09-01T21:12:00.003+02:00

Noterar vid lämning och hämtning i skolan (och fatta hur många gånger om dagen jag säger 'dagis' istället för just det här nya, stora ordet) speciellt två killars beteende och agerande. Två grabbar som har myror i brallan redan klockan åtta på morgonen. Två som känner varandra bra och som busar rätt bra ihop, vad det verkar. Livfulla lekar medan andra barn fortfarande är lite trötta och halvsovande. Vakna för lite bus trots att dom knappt svalt frukostmackan med ost.

Vad vill jag ha sagt? Det vet jag inte riktigt. Bara att jag kommer att hålla ett litet, litet öga öppet och iaktta dom här killarna. Jag säger inte att dom på något vis är taskiga mot någon, vad jag sett. Men tryggheten i varandra gör dom rätt kaxiga och tuffa. Och jag har sett hur veka dom är när deras mamma eller pappa är i närheten.

Så möttes vi

2008-08-31T18:31:00.002+02:00

Året var 2001, juni månad närmade sig slutet.
Jag hade just berättat för min dåvarande pojkvän sedan 8 år, att jag inte var säker på att han var mannen för mig. Anledningarna var många. Han ville definitivt inte ha barn, något han sagt från dag 1 i vårt förhållande. Som tjej rycker man självklart på axlarna åt sånt snack, "jamen, han kommer att ändra sig, såklart", men den här gången hade jag fallit för Mannen Med Principer.
Samtalsämnet barn kom på tal med jämna mellanrum, gärna när det var lite halvtaskigt mellan oss. "Ja, om du vill ha barn, tycker jag att du ska göra slut, för jag har liksom inte ändrat mig". Precis som om han egentligen ville bryta upp men inte vågade.
Jag stod just i begrepp att fylla 40 det året och vaknade plötsligt upp en morgon och insåg att livet höll på att rinna ifrån mig. Jag var fast i ett förhållande jag allt som oftast inte ville vara i, med en något dominant kille som inte hade några ambitioner att ta "nästa steg", en kille som levde livet, tog dagen som den kom och inte kändes särskilt stabil. Ett par gånger ute på krogen hittade jag honom i intima situationer med andra tjejer och jag var inte sämre, jag. Vi var helt enkelt inte bra för varandra.

Jag bröt upp, han åkte två veckor till USA och jag skulle använda tiden att flytta tillbaka till min lilla lägenhet söder om Söder (bara att jag hade den kvar vittnar ju onekligen om att vårt förhållande var dömt från början).

Jag packade, jag grät och jag undrade i en veckas tid om jag gjorde rätt som gjorde slut.

På fredagen bestämde jag mig att gå ut. Hängde en del på Kvarnen på den tiden, och just den här fredagkvällen var inget undantag. Efter någon öl eller två på Bröderna Olson gick jag dit. Träffade bekanta, och bekantas bekanta och helt plötsligt stod han där. En tvärhand hög, med långt, blont hår i hästsvans. Han pratade. Oavbrutet. Och jag bjöd honom på White Russian. Och han pratade. Och jag lyssnade. Och skrattade. Och blev så överraskad över att denne lille Duracell-kanin, som jag på avstånd kände till sen tidigare genom jobbet, visade intresse för tjejer. För mig. Jag kände honom bara som en arbetsmyra, som inte ens såg åt brudar.

Mig såg han åt. Och jag åt honom. När Kvarnen stängde den kvällen, åkte vi till lägenheten jag då bodde i, den där flyttkartongerna stod staplade på varandra och ordet "separation" stod målat med osynligt bläck på väggen. Jag gjorde något som kan ha varit världens starkaste gin & tonic åt honom, vi tittade på filmen The Cell och han stannade kvar, sov i sängen som jag under åtta år delat med en annan.

Och här är han.
Kvar i mitt liv.
Just nu ligger han och Lilla Körsbärsblomman i rispuffen och spelar Ap-Buzz.
Han är kärlek.
Dom är kärlek.
Vi är kärlek.

Om du vill - berätta gärna hur ni möttes.
Lägg en länk i kommentarsfältet, så ilar jag till din blogg!

Påsar under ögonen

2008-08-31T12:27:00.003+02:00

Oerhörda vuxenpoäng på helgen.
Har varit på både dop och födelsedagskalas och helt avstått alkoholen. Har känt mig lite trött och (sett) sliten (ut) i veckan och som bekant blir man inte mindre trött och sliten av att sitta och sippa vin. Så jag lät bli. Framemot midnatt kändes det rätt skönt att sätta sig bakom ratten och köra bil hem.

Har dessutom uppmärksammat att ögonen blir mindre påsiga av att rengöras med ögonmakeup-lotion istället för två och vatten. Men det kanske finns billigare varianter än Clinique?

Tröttma

2008-08-30T08:49:00.004+02:00

I veckan har jag mötts av blicken från en trött, medelålders kvinna i spegeln. Hon har rynkor runt ögonen och frisyren ser allt annat än välskött ut. Det kan inte vara jag. Jag känner mig varken trött (förutom igår, då jag somnade kl 9) eller medelålders.

Jag hoppas på förbättring till veckan. På torsdag ska jag till frissan. Då ryker det sista röda i kalufsen samt någon centimeter på längden. Och i helgen kanske jag hinner sova ut och vila.

Klädsel: kavaj

2008-08-28T21:35:00.003+02:00

En liten, liten indikation på att mitt företag börjar gå bra, är rangen på de artister jag får att jobba med.
Nöjda kunder leder till lite större projekt, med en annan sorts artister.
Ytterligare ett tecken är att jag nu beviljats audiens hos det stora produktionsbolaget för ett möte, där jag får presentera mina projekt för hösten, vintern och våren och höra om de kommande nöjes- och underhållningsproduktionerna som är på gång.

Shit, jag kanske borde införskaffa mig dräkt och knytblus?

Körsbäret uppdaterar

2008-08-27T21:12:00.001+02:00

Det tog inte lång stund innan Esther Williams somnade i sin ömme faders armar.
Innan hann hon uppdatera sin blogg, i alla fall.

Badbrudar

2008-08-27T20:51:00.002+02:00

Gissa vem som efter simskolan tog sina första, riktiga simtag i stora poolen i eftermiddags?
På vinst och förlust skippade hon armpuffarna och vi gav oss ut på djupt vatten.
Och till sin stora förvåning flöt hon.
Dom riktiga arm- och bentagen blandades ju upp med lite hundsim, men hon börjar fatta principen. Och hon är inte rädd.
Hon var så stolt och glad; hoppade från bassängkanten, simmade och simmade.
Själv låg jag bredvid i vattnet och nästan grinade.

Ett stort ögonblick för en femåring och hennes morsa...

Schlager

2008-08-26T20:48:00.004+02:00

Schlager. För eller emot?
Jobbar med två artister just nu, som står i valet och kvalet att skicka in bidrag. Ingen av dem är dum; dom inser uppmärksamhetsvärdet och släpper du platta vill du självklart att folk ska få veta om det. Försöker nu, allt vad jag kan, att få den ena att helt låta bli och den andre att hellre göra det i egenskap av låtskrivare, utan att själv medverka som artist (möjligen i kören eller som gitarrist). Andra i artisternas omgivning tycker förmodligen att jag är totalt dum i huvudet och att jag ska vara tyst.

Jag vet definitivt var jag själv står i frågan.

Och du, då? För eller emot?

Damen med Rösten

2008-08-26T20:00:00.005+02:00

En producent jag nyligen lärt känna, är före detta med Fr0ken Ur.
Livet som gift med henne kunde ibland te sig lite... udda. När man ringde till SJ fick man frun i örat. När man ringde banken, var hon där igen.
Han berättade om en episod, som jag tyckte var särskilt rolig.
Den när han ringde sin fru för att berätta att han just stod i begrepp att göra ett uttag från barnens sparkonto, för att köpa något, vad det nu var. Hon frågade "hur mycket?" och han nämnde summan. Strax efteråt skulle han ringa till banken för att föra över pengarna till sitt konto, och får sin speaker-fru i örat igen, som automat-frågar: "hur mycket pengar vill du föra över?". Han hinner bli lite irriterad, och tänka "men det har jag ju redan sagt!" innan han inser att hon är inspelad...

Studioarbete

2008-08-26T17:45:00.004+02:00

Gjorde ett besök i studion under eftermiddagen. Här var mycket olika talangfulla människor samlade för att skapa kommande mästerverk.

Lennart vid spakarna. Då kan det inte bli annat än magiskt. Den här killen vet vad han pysslar med...

...liksom mannen med den det spretiga, svarta håret, den schyssta profilen och den ill-lila skjortan.

Th3 Duk3 0f H0nk är en mästare på keyboard...

...och den tatuerade damen har en pipa som heter duga. Mannen i kostym är en ny förmåga i skivbranschen. Till vardags pysslar han med affärsjuridik, men tvekar inte att ge sig i kast med att starta skivbolag, "bara för att det är så roligt!".

S4r4 vilar upp sig efter dagens sånginsats. Hon har fått en ordentlig nytändning i och med samarbetet med mannen med den lila skjortan och det låter sååå bra!

H0nken i samspråk med herr Sv3n Zetter6erg, magisk bluesman som lägger munspelspålägg som en gud. Dessutom härmar han Kopparbergsdialekt ("dialekten mellan Kopparbergs bryggeri och Spendrups, det är alkoholens fel att dom pratar så fult...") så att man kiknar av garv.

Lennart lägger sista handen vid musiken och sedan fick vi höra resultatet. "J0rdmu5t".

Författaren till ovanstående stycke sitter till vänster. Ingen låtskrivare, men väl lyriker som firar 30-årsjubileum nästa år.

Det blir mycket garv och fniss under arbetets gång.

"...kör den där första tagningen Svenne satte, den var klockren...".

Alla nöjda. Alla glada.
Det färdiga resultatet, på plast, hör vi framemot vårkanten.

Post party syndrome

2008-08-24T19:44:00.005+02:00

Vojne, vojne.
Huvudet har varit tungt och inte helt korrekt påskruvat idag.
Det blev ett mycket trevligt kalas - trevligt folk, en del djupsnack om livet (ibland får jag för mig att det döljer sig tragiska händelser och trauman i v a r e n d a människas liv) och mycket garv. Halv två gav jag upp och ramlade isäng. Födelsedagsbarnet stöp kvart i fem.

Nu väntar en hektisk arbetsvecka, igen. Imorgon ska jag iväg till studion för att övervaka kvällstidningsintervju med artist och duettpartner, därefter på möte för att träffa den där kunden jag inte kunde säga nej till. Kvällen slutar troligen på Södr4 Te4terns höstkickoff - och då kommer jag säkert ha haft ytterligare en sån där dag när jag inte har fått någonting gjort.

Partay

2008-08-23T07:51:00.003+02:00

Ojojoj. Det är knappt jag tror det är sant. Det är lördag och jag gick ur sängen klockan 7.
Det är en stor dag idag. Eller rättare, den stora dagen var i torsdags men det är idag han firar den.

Liten Söt Sambo har födelsedagskalas och klockan 14 invaderas lägenheten av en hel hög människor. Släkt, vänner och bekanta.

Nu ska Gammelmamman äta frukost och sedan ska vi baka.
Med risk för att vi halv två blir tvungna att uppsöka närmsta bageri.
Eller akutmottagning.

Artistiskt frieri

2008-08-21T22:56:00.004+02:00

Jag är glad över att få jobba med kreativa, skapande människor.
Det gör även mig till en kreativ, glad och skapande person.

En av mina musiker just nu, är en rackarns charmig typ som ger mig nya infallsvinklar och breddar mitt musikaliska perspektiv på många sätt. Det är en kille i min egen ålder, som jag tror och hoppas kanske kommer att ta sig ut från sin relativa anonymitet och in i de svenska vardagsrummen ganska snart. Om inte annat så i början av nästa år.

Han är inte bara musiker. Han har en svada som skulle göra en ståuppare lång i ansiktet. Det den killen inte kan och vet om musik är inte värt att veta. Och så gillar han B0wie. Bara en sån sak. Vi pratar med varandra flera gånger om dagen, och han blir nästan alltid lika glad, eftersom jag nästan alltid har positiva nyheter. Vi pratar om en kille som som släppt ett gäng skivor, utan att egentligen gjort något marknadsföringsmässigt kring någon av dem. Den killen är glad om så bara en liten amatörradiostation i Örkelljunga spelar hans låtar.
Igår stod vi på Mosebackes terass och diggade till D4g V4g. Han var lycklig som ett litet barn.

Hade jag inte varit upptagen (och även han) hade jag nog fan friat.

Testing, testing

2008-08-21T21:34:00.003+02:00

Hittade ett ganska roligt test när jag surfade runt bland de bokutmanade. Du hittar en länk till testet hos Mossfolk .

Enligt detta 41 frågor långa test är det det här som är jag:

Tystlåtna, vänliga och samvetsgranna. Pålitliga. Sätter oftast andras behov framför sina egna. Stabila och praktiskt lagda. Värdesätter trygghet och traditioner. Välutvecklat sinne för form och funktion. Uppmärksamma på detaljer i det sociala samspelet. Extremt lyhörda för andras känslor. Vill vara till nytta för andra.

Körsbärsblomman uppdaterar

2008-08-21T21:13:00.003+02:00

Jorå, s'att...
Nu har Körsbäret lagt ut snygga, fina bilder från vårt Skansenbesök. Och återigen, ber om ursäkt för brukandet av exkrement-vokabulär.

Dessa satans cyklister

2008-08-21T21:00:00.004+02:00

Jag vill minnas att jag har skrivit något om det förut, men va' fan händer med människor när dom grenslar en cykelsadel?! Jag ber om ursäkt, men jag blir så in i helvete förbannad varje gång jag cyklar till jobbet, för att folk blir ta mig fan dumma i huvudet när dom sätter sig på en cykel!

Jag vet. Vi leker en lek. Vi kör om varandra. Alla samtidigt.
Särskilt inträffar detta fenomen vid rödljus eller andra ställen, där cyklister stannar upp och klumpar ihop sig. När det blir grönt igen, sätter alla igång och trampar järnet. Alla ska fram; fort fort och först. Minsta lilla feltramp så är det kört. För många människor.

Jag vet. Vi leker en annan lek. Vi kör om andra cyklister på det smalaste stället på hela gatan.
Varför i hela helvetet måste man köra om någon på exakt just det ställe där vägen är som smalast, eller när man måste väja för en stolpe? Eller ännu bättre, medan man, d v s jag, är på väg att själv köra om en cyklist... Då! Då väljer idiotiska cykelmänniskor som verkar planera sin cykelresa med aschlet att göra en omkörning.

Ibland blir jag fan så trött på människor att jag bara vill säga fula ord hela, hela, hela tiden...

Utmaning från Åsiktskanonen

2008-08-21T11:19:00.003+02:00

Fick en utmaning från Åsiktskanonen. Den handlar om böcker och det är ju sådant jag försöker hinna med mellan varven. Så, håll till godo!

Vilken bok läste du senast?
Islossning av Barbara Voors.

Vilken bok läser du nu?
Heartstopper av Joy Fielding.

Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
På senare år har kvinnorna skapat en märkbar ökning i hyllan. Fast jag tror att det egentligen varit ganska jämt fördelat.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Med förtjusning (om jag läser en dålig bok) eller förskräckelse (om jag läser en bra) kan jag ibland notera att jag börjar närma mig slutet.

Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Sedan många, många år är jag medlem i Bonniers Bokklubb. Där hittar jag det jag vill läsa. Jag får också inspiration från vänner och bekanta, i viss mån även bloggar och topplistor.

När blir en bok för lång?
Så fort den är tråkig, förutsägbar, klyschig eller dåligt översatt.

Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Jag har en tendens att tappa intresset om jag inte helt förstår det jag läser. Jag är rätt haj på engelska, men är inget vandrande engelska-lexikon. Därför läser jag hellre den svenska versionen. Men kan få krupp om den är dåligt översatt.

Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Oj, det var ett tag sedan jag läste något som rörde vid mig djupt. Bestående minnen under mitt läs-liv är "En bön för Owen Meany" av John Irving och "Strändernas musik" av Pat Conroy. Jag grät mig igenom slutet av "En bön..." och i princip igenom hela "Strändernas...". Böcker av Joyce Carol Oates får mig också att tänka efter och känna mycket.

Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Det kan jag definitivt. Senast skedde det med Per Hagmans "Livet ska vara en schlager". Den var så där tråkigt pretentiös-klyschig. Då går det bort!

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Överrepresenterad är definitivt spännings-genren - thriller, deckare, övernaturligt. Ett tag köpte jag allt Stephen King skrev, tills jag upptäckte vilken ordbajsare han egentligen är. I min hylla finns inga eller få böcker om religion eller politik.

Rekommendera 5 författare:
Rasande svårt men Barbara Voors (så länge hon inte är så krystad som hon var i Islossning), Giles Blunt, Joyce Carol Oates, Majgull Axelsson. Det jag läst av Håkan Nesser är bra, och en extra eloge till Hans-Eric Hellberg som skrev böckerna "Puss" och "Kram", som var helt fantastiska när jag läste dem på 70-talet. Det var nästan något av förbjuden läsning, det var ungdomserotik på hög nivå. Jag minns att jag läste och njöt samtidigt som jag satt med blossande kinder. En guidning in i puberteten, definitivt!

Skansen

2008-08-18T20:12:00.003+02:00

För mig som emetofob är det en självklarhet att barnet skall vara kräkfri två dygn, ja, eller i alla fall ett och ett halvt, innan hon återgår till skolverksamhet. Aj, aj kapten, yes sir! Inte sprida elaka baciller omkring sig så här i inledningsfasen av terminen...

Därför har vi spenderat dagen på Skansen. Hela dagen. Jag, som gick upp kvart över fem imorse kommer att stupa isäng vilken sekund som helst...

Skansen-akvariet verkar ha haft otur med snattare och ficktjuvar på sista tiden. De visar gärna vad som händer om man inte kan hålla fingrarna i styr.

Om att röra på påkarna

2008-08-18T07:19:00.003+02:00

För lite drygt en vecka sedan såg det ut så här:

Imorse klockan 05:59 såg det ut så här.

Jag börjar få in rutinen ordentligt nu. Det är inga problem att gå upp (oh, well - en sanning med en liiiten modifikation kanske) på mornarna, även om det är tidigt, tidigt. Dom där extrakilona jag la på mig på semestern är borta nu. Kanske något extra också.

Viljan att röra på sig finns där. Jag har till och med börjat fundera på att ta tag i simningen igen och till den kommande födelsedagen ligger ett par hantlar högt på önskelistan.

Att ta steget fullt ut och pallra mig iväg till ett gym, känns däremot inte lockande. Den biten klarade jag av, med råge, när jag var dryga tjugo. Jag tränade styrketräning fyra-fem dagar i veckan - jag var helt besatt (och, måste jag erkänna, ruggigt vältränad). Men den där besattheten har gjort att jag idag har fått en lätt avsmak för skivstänger, bänkpress och svettiga gym. Hela styrketränings-grejen i slutet av 80- och början på 90-talet var äcklig; jag tränade på ett gym där flera tävlande bodybuilders späkte sig och det var inte direkt gröt och grönsaker som formade deras kroppar. I killarnas omklädningsrum hittades kanyler och tomma pillerburkar. Några av dem stoppade i sig piller som var avsedda för djur. En kille jag dejtade ett tag, en vanlig kille som styrketränade för att komma i bättre form, köpte anabola steroider för att påskynda resultatet och blev dum i huvudet som följd.

Det är bra att ta hand om den, men att bli extremfixerad av sin kropp är inget att rekommendera.

Körsbärsblommans fotoblogg

2008-08-17T19:07:00.002+02:00

Så. Nu är den uppe.
Jag tar inget ansvar för användande av ord såsom kiss och bajs i bloggen. Även om dom kommer från mina fingertoppar, är dom hennes och inte mina.

Körsbärsblommans fotoblogg.

Om att mota olle i grind

2008-08-17T17:13:00.002+02:00

Har jag sagt att jag älskar mina grannar?
Rotade runt i kryddhyllan och hittade inga vitpepparkorn. Ve och fasa! Slängde iväg ett SMS till grannen (jag vill ju inte ringa på och sprida bacillerna...). Efter fem minuter rasslade det till i brevinkastet, strax därefter ringde telefonen. "Jag droppade ett paket vitpepparkorn i brevlådan". Han var lika angelägen som jag om att inte ses öga mot öga...

Magkörare i repris

2008-08-16T12:44:00.002+02:00

Jaha. Idag fick vi en önskerepris på det här scenariot:
http://gammelmamman.blogspot.com/search?q=magk%C3%B6rare. Det är bara drygt två veckor sedan sist.

Det hela skedde efter övernattning hemma hos väninnan, Kattkärringen. Vi spenderade en mycket trevlig lördag i hennes och katternas sällskap, med god mat och mycket surr. Imorse var Lillskruttan svår att få liv i. Hon sov och sov och var allmänt hängig och runt lunchtid var det alltså dags igen. Och precis som förra gången var hon pigg som en mört direkt efteråt, och tryckte i sig tre ägg, tre mackor och 2 glas o'boy. Det är ju nästan så att man undrar om det verkligen är Galna Kräksjukan... Förra gången blev jag ju själv sjuk, så då var det ingen tvekan, men den här gången...

Kattkärringen påpekade mitt fobi-beteende - hur hela jag förändras när det finns illamående omkring mig, hur jag går in i det hon kallar "Zonen". Jag blir stirrig och pratar hela tiden om det, frågar hela tiden Blomman hur hon mår och om hon behöver kräkas. Nog är det så. Visst blir jag stirrig och får lite hjärtklappning, men det blir mindre och mindre för varje gång. Nu kan jag till och med titta på henne och hålla undan hennes hår. Dessutom vill jag faktiskt hålla koll på henne och rycka fram med hinken när det krävs. Jag ser direkt (och det är typiskt fobi-beteende, det fattar jag ju) när hon börjar andas snabbare, grimasera och ge ljud ifrån sig.

Det blir till att stanna hemma från skola och jobb imorgon, även om det finns vissa i omgivningen som säger att hon visst kan gå. Jag har inga inplanerade möten imorgon, så jag håller mig till principen "kräkfri i två dygn" (även om det bara blir ett och ett halvt om hon går på tisdag). Jag har ingen lust att vara orsaken till första kräksjukeepidemin i klassen.