Pojkarna på TV

Jag gillade verkligen det första avsnittet av "Dom kallar oss artister" som sändes i SVT igår.
Jag satt faktiskt med ett fånigt leende på läpparna hela programmet igenom. Det har kanske mer att göra med att jag fortfarande är så intim med Håk4n He11strom. När det gäller hans musik, menar jag. Han är så härligt okomplicerad och naiv, så enkel i sin djupsinnighet. Glad men ändå lite ledsen, på något vis. Och låtarna på "Känn ingen sorg..."-plattan är fortfarande inpräntade i mitt minne, som musikalisk illustration till uppbrott och olycklig och olyckad kärlek. Programmet var inte heller riktigt sådär ängsligt kreddigt som vissa produktioner tenderar att vara.
Frågan är om jag tittar riktigt lika ivrigt nästa gång. Gess1e och jag är inte riktigt lika tajta. Rotar man i mitt digra musikbibliotek, hittar man inte en enda platta där han medverkar. Men det är i och för sig kul att träffa gamla bekantingar som Brainp00l, så kanske sitter jag där ändå, nästa tisdag kl 21:00.

Gammelmamman tycker till

Det är för djävligt att en populär presidentkandidat utgör ett så pass stort hot för vissa människor, att han riskerar att mördas. Att man pratar om honom att följa i JFK's och MLK's tragiska fotspår. Jag förstår inte.

Hur kan man kunna jobba som försvarsadvokat och sova gott om nätterna? Jag förstår inte.

Tycker inte om hur det resoneras i samband med det senaste offret för ungdomsvåldet; killen som knivskars till döds och dumpades utanför ett sjukhus för att sedan dö av skadorna. "När en kille på Kungsholmen dör, får dom uppmärksamhet till och med av statsministern...".
Har killen blivit dödad för att att mördarna vill ha uppmärksamhet, för att bli omskrivna i tidningen och få helsidor? Självklart fattar jag ju vad dom menar, men det låter så... korkat. Nu kommer en antivåldsmanifestation att hållas och det första den intervjuade kvinnan som (jag tror) är en av medarrangörerna, nämner, vid frågan om vilka som skall medverka, är "artister som ska uppträda". Som om det viktigaste är underhållningen. Sådana galor och manifestationer kan man arrangera för undvika att sånt här händer, för att engagera och förebygga.

Min artist är i Varberg och skriver låtar och, har jag blivit förtäljd, försöker ha ihjäl småbarn. Ett litet snedsteg, och så föll han rakt ner i en barnvagn. Han var förkrossad, och hoppades att barnet inte var detsamma. Krossad, alltså.

Höll på att glömma: förra veckans rysligaste rys var i måndags, på galapremiären av den där stora, svenska filmen. Scenen där den unga flickan slickar blod från golvet och tittar upp i kameran och plötsligt har ett annat ansikte (som någon sa till mig var Suz4nne Reut3rs): då reste sig min kropps samtliga hårstrån unisont, från de längst ut på tårna och ända upp på hjässan. Såna rysningar får man tack och lov inte varje dag. Äckligt, samtidigt som det var en mycket fascinerande känsla.

Under tiden leker Lilla Körsbärsblomman hemma hos sin pojkvän. Jag hoppas dom fnittrar lika hysteriskt som förra gången... (Och precis i samma ögonblick som jag skrev det, kom ett SMS: "dom leker och fnittrar...".)

Nytt på video

Den är fin, den här.

Mys i en rispuff

Börjar skymta ljuset i änden på tunneln. Äntligen, vill jag nästan utbrista.
Ett par av mina projekt börjar lida mot sitt slut och det känns skönt. Det har varit en slitig men oerhört stimulerande höst. Nu stundar tid för eftertanke och begrundan. Framtida projektplanering och ekonomisk kalkylering. Men det får vänta lite.
Manana.
Just nu njuter jag av att se mina två älsklingar ligga tätt ihop i rispuffen och titta på tredje delen av Sagan om ringen ("mamma, jag tycker han Gollum är söt...") samtidgt som jag försöker värja mig från att få näsan tillknycklad av en kelsjuk, dreglande katt.

Man kanske skulle tränga sig ner där i puffen?

Utställd

För andra gången var Blomman och jag på utställningen Lura Ögat på Nationalmuseum. Den här gången hade vi Liten Söt med oss också. Som ett resultat av gårdagens klubbhoppande från lunch och framåt, var jag aningen mindre tålmodig mot folkmassan och värmen. Men det är en supercool och fascinerade utställning. Och Blomman älskar den.

Taggigt

Det är inte alltid helsidor i kvällspressen är något att jubla över. Särskilt inte i den vidrigare av dom. I helgen kom "min" andra helsida den här veckan och det var inte roligt att läsa. En trist och orättvis sågning som var rent av elak och riktigt dum.
Den bekräftar bara återigen min åsikt att aldrig någonsin låta den tidningen få prata med nån av dom jag jobbar med.

Så, nu har jag ödslat tillräckligt med energi.

Lunchkonsert

Ja, jösses. Ett värdigt avsked bjöd dom på, killarna. Två spelningar på lördan och två ikväll. Och så gravöl efter spelningen ikväll.

Första spelningen sågs av enbart vänner och bekanta till bandet och det var så otroligt roligt och intressant att se att det faktiskt gick att skapa rock'n'roll-cirkus och klubbkonsertkänsla redan klockan 12:30 på dagen. Eftersom baren, självklart, var öppen såg många en ursäkt att få starta lördagsfestandet extra tidigt. Knappt hade man ätit frukost och borstat tänderna, förrän man stod där med en öl i handen.

Varje gång jag ser det här bandet live, tänker jag att jag inte riktigt fattar, att det inte riktigt är min grej. Dom är fantastiskt duktiga, men det är så jäkla grabbigt. Precis så kände jag den här gången också. Men jag skulle gärna se den DVD som spelades in under USA-turnén 2002. Såg spridda skurar ur den lite senare under kvällen, och den verkar otroligt kul.

Musikhelg

Oj, vilken vecka. Jag är helt slut, både psykiskt och fysiskt.
När min telefon ringer, sjunger min artist "I love you baby..." från sin nya platta. Jag tycker det är jätteroligt. Min kompis tycker att jag är hjärntvättad.

Nu är det fredag. Imorgon ska jag och sambon hänga med H3ll4c0pt3rs från tidig morgon till sen kväll. Är det sista gången, så är det...

På söndag kommer jag att vila från allt vad musikbransch och artister heter. Även om jag älskar mitt jobb och min bransch, så är det skönt att vila öronen lite, lite...

Tidigt en onsdagsmorgon

Det är fantastiskt att få vara med och breaka en artist. Vara med från ax till limpa och se när det händer. Jag tror att vi gjorde det idag. Åtminstone har det varit en dag med lycka från (tiiidig) morgon till kväll.

Klockan var 02:30 när jag steg ur sängen. Nattsömnen hade inte varit god, trots att jag försökte somna redan kl 21. Det ville sig inte riktigt, och när sedan kvällstidningen ringde för lite kompletterande uppgifter, var det lögn i helvete att somna om. Halv fyra hämtade jag en av huvudpersonerna som fortfarande såg ut att ha kudden kvar i ansiktet. Han gav definitivt ordet "mosig" ett puffigt och sömndrucket ansikte. Övriga medverkande droppade sedan in, en efter en, inte helt talbara så tidigt på morgonen.

Det riggades, soundcheckades, ljud- och bildrepades. Sångerskan körde den lösa och lediga stilen och var nöjd med det, tills hon fick höra att dom i sändning ibland brukar använda rörliga bilder från rep'et.
Jag undrar om inte herrn också var lite pirrig och nervös. Hans trut gick värre än vanligt. Eller också var det kanske bara ett sätt att värma upp rösten....

"Men... Är det det här programmet jag ska vara med i? Då har jag ångrat mig!". Artisten undrade under den lååånga väntetiden om det gick bra att byta med triss-skraperskan. Det verkade roligare. "Här har du texten till låten!". Vi var många i frukostrummet som drog på smilbanden av hans svada. Han var onekligen i sitt esse.

M!a på kör satt hela tiden och rös. Hon påstod att det var för den tidiga timmen, men man måste väl ändå ha något symptom på att det är direktsändning...?

Mister Sax vilar sig lite innan första låten.

Begrundar allvaret i situationen gör även gitarrist och basist. Sångfågeln i bakgrunden var mer intresserad av att lösa korsord och äta frukost.

Gitarrist fyller i lapp om taxi-ersättning. Stackarn kom åkande med tåg från Hud!k och landade på centralen kl 03:45.

När tidningarna dök upp jublade åtminstone jag. En helsida var lite mer än jag kunnat föreställa mig. Mister Sax läser och begrundar.

Duettpartners in crime. Och så lite armhävningar före direktsändningen.

Och varför inte lite mer kaffe?

Efter den fantastiska releasefesten i måndags och det bubbel i branschen som kom efter den kändes det fint att få göra TV också.
Jätteroligt att programledarna var så entusiastiska och ärligt imponerade av den musikaliska insatsen. Roligt att de berättade om att de fått mail om "den coole och snygge killen som var en korsning mellan M!ck J4gger och ....", vem det nu var - jag minns inte. Ännu roligare att en bekant till skivbolagsbossen suttit på tunnelbanan och hört två tjejer sitta och prata om tv-framträdandet och tyckt att de var coola. För att fullända morgonen, spelades senaste singeln på radio när sällskapet tog taxi från tv-studion.
Och javisst, ja - Mister Eventarrangör i Sverige ringde mig efter en halvtimme och ville ha artistens adress... Det är sån't jag menar med "genombrott"...

Ibland är mitt jobb oerhört stimulerande och roligt. Även om man måste gå upp alldeles för tidigt.

Jobb

Övervakat intervju med skivaktuell artist. En av kvällstidningarna har talat en timme med honom. Och samtidigt inträffade det här projektets mest klockrena timing. Den andra kvällstidningens mest respekterade genre-reporter/krönikör nämnde artisten i dagens tidning. Något som artisten inte hade en aning om - det var konkurrerande tidning som uppmärksammade honom på det (och artisten själv är så lyriskt lycklig att han håller på att gå i bitar).
Just dom få raderna kan ha en avgörande betydelse på hur stor man väljer att göra dagens intervju i morgondagens tidning.

Och det där pirret i magen, ja - det finns kvar.

Kulmen

Laddar ordentligt inför kommande festivitet på måndag. Galapremiär av svensk film med efterföljande releasepartaj.
Det känns som om det kan bli en riktigt, riktigt bra kväll. Det bubblar lite "där ute" om festen. Om så bara hälften av alla de drygt 900 anmälda till filmen går vidare till efterfesten, kommer det att bli grymt. Det är tunga, tunga namn som anmält sitt intresse. Sådana som inte ofta bevistar dylika tillställningar. Såna som Per G, Tommy K och Börje S. Vet att andra profiler till och med står på väntelista, och ännu inte fått besked om de får plats. Nu tror jag i och för sig att många viker sig direkt efter bion, det är trots allt måndag och filmen är inte direkt upplyftande. Men gästlistan till efterfesten är också lång, och även på den återfinns flera bra namn.

Jag kommer att kräva champagne. Skivbolagsbossen har lovat att han ska bli full, i alla fall lite. Artisten är helnykterist, men jag vet att han kommer att få en skitkul kväll och bli som berusad ändå. Så mycket som kretsat kring honom de senaste månaderna, och som nu får kulminera i en helkväll. Tre spanska journalister från viktiga tidningar kommer för att bevaka det hela. Artisten har sin största fan-base där, och gett konserter på utsålda storarenor. Vi får hoppas att det ger lite eko i här hemma också.

Det är inte utan att man är lite, lite pirrig i magen för hur det ska bli.

Krogshow

Såg premiären av en krogshow i fredags, med en av "de mina" i huvudrollen.
Den var intim, småputtrig, lätt utlämnande, charmig och riktigt rolig.
Jag grät. Ett par gånger faktiskt. Jag skrattade. Och sen blev jag lite full.

Om att fatta rätt beslut

Torsdagkvällen blev turbulent.

Det ringde en man med ett erbjudande.
Först sa hon nej. Vårt läger jublade. Sen ångrade hon sig och sa att hon skulle göra det, att hon mer eller mindre kände sig tvungen. Och det blev en trist, tryckt och oerhört tråkig stämning i vårt läger. Ett par timmar senare kom ett SMS med beskedet att hon ångrat sig igen. Hon kommer att säga nej. Det är det sista jag hört, och står hon fast vid det kommer jag att ha den största respekt för denna tjej, att hon vågade följa sitt hjärta. Jag tror att hon har precis allt att vinna på det beslutet.

Bloggbryderi

Tappat blogginspirationen totalt.

Känner mig hämmad och låst när jag skriver, jag vill skriva om så mycket men får det inte ur mig. Tycker det blir lite för mycket tjat om jobbet ibland men det upptar så mycket av min tid och mina tankar just nu. Vardagslivet däremot, flyter på lugnt och friktionsfritt. Följden blir att det blir glesare mellan inläggen. Ibland finns tankarna på att lägga ner bloggandet helt, ibland vill jag starta om på ny kula, börja blogga under annat namn, någon annanstans.

Den som lever får se.

Sexårsverksamhet

Kärlekspotatis.

Jag tror att Lilla Körsbärsblomman upplever kärleken.
Sedan ett par veckor tillbaka pratar hon ofta om en kille i klassen. En som kom ny till klassen en vecka efter skolstart. En Luk4s. Dom leker ofta och väldigt bra tillsammans i skolan, funkar bra och garvar mycket ihop. Det kan vara ömsesidigt; hans mamma har berättat att han pratar om henne. Oavbrutet.

Idag följde han med henne hem för ett par timmars lek efter skolan. Hämtade dem extra tidigt, redan vid halv 4, för att de skulle hinna umgås ordentligt. När jag klev innanför dörrarna på fritids, visste hela klassen vad som var på gång. Dom skrek. "Nu ska M och L gå hem!". Inte med någon form av fördömande i rösten, bara ett klart konstaterande. Nu var det dags.

Och dom har lekt. Dom har busat och dom har skrattat. Jag tror aldrig att jag har hört henne fnissa så mycket någon gång.

Om det inte är kärlek är det ändå mysigt att hon hittat en schysst kompis.

Vägskäl

Det blåser bland stjärnorna. Det rycks och slits i artister. Det smågruffas och skapas orosmoln. Jag försöker hålla mig utanför men blandas ändå till viss del in. Jag vill inte vara med och försöka styra in en artist på någon väg. Man ska känna själv åt vilket håll man vill gå, när man erbjuds möjligheten. Att bli ett "musikaliskt offer" är väl inte vad någon eftersträvar?

Snabb som ögat

Virr. Snurr. Shwosch!
Så var den dagen slut.

Bloggtorkan är total. Vad mer finns att blogga om, än det som snurrar i mitt huvud varje vaken timma, d v s jobb, jobb och åter jobb. Det finns inte tid över för något annat, knappt ett vettigt privatliv. Jag har tur som lever tillsammans med en oerhört tålmodig och förstående Liten Söt Sambo.

Jag ska ransonera. Jag ska skära ner. Jag ska debitera mina kommande kunder ett enormt konsultarvode per månad, så att jag bara jobbar med två eller möjligen tre projekt per gång. Så jag slipper situaitonen som är nu. Jag klagar inte, definitivt inte. Medan allt det här pågår och snurrar runt omkring så får jag mig ett och annat gapflapp emellanåt och har djävligt roligt. Och det är ju tur. För annars hade jag med stor sannolikhet suttit här, med tapetmönster i ansiktet, från den där berömda väggen.

Imorgon äter jag frukost med en gammal kompis som jag inte sett på länge. Hon är inblandad i den där gräsliga showen jag bevistade nyligen. Hon frågade mig vad jag tyckte, och jag svarade sanningsenligt. "Det var något av det värsta jag varit med om!".
Jag undrar om jag får stryk till frukost?

Hela listan

Vilken konstig eftermiddag det blev.
Två av Körsbärsblommans kompisar ramlade in och lekte ett par timmar. Det blev till att rota efter hamburgare och hamburgerbröd i frysen. Jag är glad att hon fick underhållning från annat håll än sin ömma moder just idag.
För sen upptäckte jag det där med glasögonen. Och sen började kvällspressen ringa. Och B3rt K4rlss0n. Och jag insåg att det inte var den artisten jag hade räknat med skulle knipa en plats i startfältet. Den jag hade räknat med, fanns inte med i listan.
Ibland fattar jag faktiskt ingenting av den här branschen.

Bra fördelning

Jag har en almanacka. En riktig, gammaldags almanacka, inte en digital. En stor, härlig Veckojournal med plats för mycket skriverier varje dag. Just den här veckan är den full av anteckningar med gula överstrykningar. Förra veckan och kommande vecka också, by the way. Gula överstrykningar, alltså.
Jag ska förklara.
Gula överstrykningar betyder att mina artister gör saker; att dom intervjuas och syns i media på något vis. Gröna överstrykningar betyder bokade saker för min del. Möten, luncher och sånt.

Åtta gula överstrykningar. And counting.
Två gröna.
Det är precis så det ska vara.

Dumt

Jävla, jävla, jävla, jävla skit.

Jag har tappat bort mina glasögon. Alltså på riktigt, tappat dom. Inte bara förlagt dom på något fiffigt ställe. På väg hem från skolan med Blomman, hände det. Någonstans bland löv, grenar och buskar i skogen ligger dom.

Fan i helvete!

Spänning

Intensivt skede i jobbet nu.
Bokar Nyhetsmorgnar, kvällspressintervjuer, planerar releasefester och roddar radiointervjuer. Försöker hålla huvudet kallt och inte blanda ihop projekten.
Halv fem i eftermiddag hålls en extremt spännande presskonferens, som jag och ett par människor i min närhet ser fram emot med stort intresse. Jag ber att få återkomma i frågan.

Inte bara jobb

Det blir ett par veckor fyllda av hårt jobb men också lite partaj. Nu höll jag på att skriva att jag är "värd" det; att jag ska "unna" mig det. Men icke, sa Nicke. Det belöningssystemet försöker jag utrota.

Det blir en kommande fredagkväll med mingel och krogshowspremiär på M0seb4cke. Kan bli trevligt. Måndagkvällen kan bli än trevligare - då kommer jag att släppa sargen och fira ordentligt. Jag har jobbat stenhårt med det här projektet och växt oerhört jobbmässigt.
Äh, va' fan: jag är värd en rejäl fest!

Resandets fram- och baksidor

Ordningen återställd. Liten Söt Sambo är tillbaka i hemmet, åtminstone för en dryg vecka framåt. "Jag kommer troligen att åka till Polen om någon vecka", droppade han i förbifarten från flygplatsen i Tyskland.

Nåväl. Man får se det positivt. Vi hinner ju inte ledsna på varandra i alla fall.

Taxiservice

Tillbaka i den vakna tillvaron igen.
Efter middagen hos vänner igår kväll, åkte vi taxi hem. Och oj, vilken galet exalterad taxichaufför vi lyckades få tag i! När jag kom ner och han upptäckte att jag bar en mer eller mindre sovande sexåring i famnen, blev han som tossig. Han kallade henne "liten gris", nöffade som besatt och bombarderade oss med godis. Han öppnade dörrar, frågade om hon sov, om hon mådde bra, om hon var vaken... När vi kom fram och han inte kunde köra oss ända fram till porten, insisterade han på att eskortera oss till ytterdörren.

Det är fint med bra service. Men ibland är service lite väl... påträngande...

Fredagssvacka

Trött. Sliten. Längtar efter Liten Söt Sambo som hängt i Berlin sedan i onsdags. Imorgon eftermiddag är han hemma, förmodligen då lika trött och sliten som jag är nu. Det gör inget. Jag ska slingra mig runt honom som en boa constrictor.

Har roat mig med andra medan han varit borta. Igår åkte jag skärgårdsbåt med artist. Vi insöp Mälaren och tonerna av St4ff4n He11str4nd, Fredr!k B14nk (extremt duktig gitarrist) och Is4be11e De1lesc4n0.

Det är skönt att det är helg.
Jag har längtat.

All work and no blog

Fy, vad jag är dålig på att blogga för tillfället.
Däremot är jag rätt bra på att jobba.

Liten Söt Sambo jobbar också på rätt bra och har övergett familjen för den där tyska musikmässan. Igen.
Jag begraver mig i mys med Körsbärsblomman och när hon somnat jobbar jag vidare tills jag stupar. Jag slipper tack och lov gå upp klockan 03.30 imorgon, som en av mina kära artister måste göra. Jag ska däremot gå upp och se hur hon gör sig när hon framför sitt nya material i Nyhetsm0rg0n.

Det är mycket brittisk musik för min del just nu. Det är Sul0s fel. Varje dag dimper "dagens skivtips" ner i min mailbox, följt av några ytterligare entusiastiska telefonsamtal per dag. Tack vare dessa skivtips har jag fått upp ögonen för Dr Dog (live på Debaser 15 november, jag kommer definitivt att vara där!). Helt strålande, underbart bra!
Dessutom hittade jag, nästan helt på egen hand, ytterligare en pärla. Lyssna på Len Price 3 och inse att det är brittisk musik som är "da shit".

Ytterligare en anledning att lyssna på brittiskt, är att jag förärats med ett mycket hedersamt arbetsuppdrag. Jag har anlitats av ett engelskt bolag för att bearbeta svensk radio med nya singeln från S!r P4ul. Ja, han den där från världens största (brittiska) band...
Det är inte utan att man känner sig lite... extra.

Kul med killen

Min Liten Söt Sambo är en trött typ. Till och med tröttare än jag.
Ikväll somnade han runt halv 8-blecket. Före sin dotter.
I fredags var han av en helt annan sort. Då var han en alert, pigg och röjig Liten Söt Sambo.
Och kul hade vi!

Upp och ner

Ojojoj. Min blogg är försummad, försakad och inte bortskämd med inlägg.
Själv har jag haft en vecka som pendlat ordentligt - ena sekunden gnällig som en gammal osmord dörr för att sedan brista ut i ett befriande asgarv ett par minuter senare. Detta är exakt vad som menas med premenstruella spänningar, har jag fått erfara.

Fredagen avslutades med en tripp till sörmländska trakter. En resa som gav mig nytt hopp om livet samt ont i magen av skratt. Att jobba ihop med en artist som kan få en att brista ut i asgarv var tionde minut är inte att förakta. Dessutom berättas musikaliska anekdoter i parti och minut, t ex om hur rädd D4vid B0wie var när han satt och spelade upp demos för de tuffa grabbarna i M0tt The H00ple. Ingenting dög åt dem, förrän han kom till versen i "4ll The Y0ung Dudes"; då muttrade dom något om att "jaja, den där kan vi väl ta...". Eller den tragiska historien om hur och varför The H0usem4rtins splittrades.
Vad som däremot var riktigt läskigt var när jag klockan kvart i sex samma morgon, plötsligt - ute på en becksvart E4 - upptäckte att båda mina halvljus hade lagt av. Jag såg inte ens en meter framför mig. Mina dimljus var liksom inte riktigt lämpade för motorvägskörning utan vägbelysning. Otäckt värre, och hade kunnat sluta illa.
Dessutom märkte jag att jag inte är någon hejare på att köra bil och samtidigt skratta hysteriskt. Märkte också att min dåliga bilkörning hade påtaglig inverkan på artisten i fråga, som stundtals grabbade ett stadigt tag i något att hålla fast i samt utstötte diverse gutturala ljud.

Well, han överlevde (det gjorde däremot inte hans inhandlade tårta, som ramlade ner på golvet under bilfärden). Jag överlevde. Tillsammans skapar vi nu stordåd och erövrar världen. Musikaliskt, menar jag.

Up and about

Klockan är fem.
Om en halvtimme ska jag åka och hämta upp min artist i hans hem. Han ska åka till Katrineholm och hjälpa P4 samla in pengar till Världens Barn.

Det borde vara skottpengar på folk som jagar upp en så här tidigt.

Hår på huvudet

För tre veckor sedan klippte jag mig. Hos en frisör som jag inte riktigt lyckades förmedla min idé om frisyr till. Som inte riktigt förstod hur jag menade.

Idag klippte jag mig igen.
Nu ser jag inte längre ut som om jag bara har en klump med hår på ena sidan av huvudet.
Nu har jag åtminstone en frisyr. Om än kort. Och assymetrisk.

Och jag har hittat en frisör som jag känner att jag kan lita på och gå tillbaka till. Hon klippte mig förrförra gången och redan då kände jag att hon var jättebra. Tyvärr gav jag mig inte tid att gå tillbaka till henne. Nu hamnade jag hos henne igen, av en slump, när jag gick till samma ställe, akut. Dessutom är hon från Katrineholm, och sörmlänningar, det är goa' människor, det!